Hela Finlands behov av uppvärmning och el kan täckas med förnybar energi, medan bioenergin gott och väl har potential att täcka landsbygdens behov av el och värme. Det konstaterade forskaren vid Vasa universitet, Pekka Peura, i sin doktorsavhandling i fjol. Såväl strategiskt, ekonomiskt som politiskt kan man fråga sig varför självförsörjningen då inte i praktiken är större? Inhemsk bioenergi skonar ju miljön och ökar sysselsättningen Men Peuras forskning var inte mycket värd då Fennovoima-beslutet togs. I stället har Finland som ett av få länder i världen satsat på en omfattande utbyggnad av kärnkraften. Och det ser ut att bli en fortsättning. Riku Huttunen, tillträdande överdirektör för Arbets- och näringsministeriets energiavdelning, anser att det behövs mer miljö­vänlig el och därför tror han att ansökningar om ytterligare utbyggnad av kärnkraften kommer att ingå också i nästa regeringsprogram. Förnybar energi kan enligt Huttunen inte utgör­a basen för vår elproduktion.(IS 19/12) Samtidigt blir ekonomins grundlogik allt grönare. I viss mån avspeglar detta sig också i de industriella nyinvesteringar som gjorts i Finland de senaste åren, och satsningarna på cleantech, som på sätt eller annat är förknippade med bioekonomi. Finlands mål på lång sikt är ett kolneutralt samhälle. Därför har regeringen sagt sig vilja främja också den småskaliga produktionen av el och värme. Då kan man stödja lokala lösningar, öka användningen av förnybar energi och skapa inhemsk föregångarmarknad för de finländska företagen i branschen. Tillgången på energived och hyggesrester från skogarna, halm och grönmassa från åkrarna, gödsel från djurgårdarna och avfall från hushållen, visar att förnybar bioenergi redan nu kunde täcka behovet av värme och el ute på landsbygden i de tre österbottniska landskapen. Enligt Pekka Peura finns det i Finland god potential för småskaliga lösningar, som kanske leder till en strukturförändring på 20 till 30 års sikt. Vi har kunnande om småskalig produktion i form av smarta nätverk, solelsackumulator- och vindkrafts- samt bioenergiteknik, vars exportpotential ökas avsevärt av en fungerande hemmamarknad. Det kräver ett samarbete med myndigheterna och att kommunerna främjar införandet av småskalig energiproduktion genom planläggning samt att de i sina byggnadsordningar fastställer storleksgränser och förutsättningar för sådana projekt som kräver åtgärdstillstånd, särskilt solpaneler. Det goda med finländska ögon sett är att våra skogar kan betraktas som stora bioenergikällor- och lager, och att den globala pendeln svängt till de fossila bränslens favör. Det vore strategiskt klokt att satsa på inhemska bränslen och många små kraftverk. Förutom att vi inte skulle vara så sårbara, så skulle detta ha en betydande sysselsättande effekt. Det är ju något vi borde värna om ifall vi vill ha en levande landsbygd och hela landet befolkat. Kärnkraften har behövts under en övergångsperiod. Men i stället för att i detta konjunkturläge satsa på inhemsk energi, så tar beslutsfattarna beslut som ökar importen och underskottet i bytesbalansen. Har ägarintressena i de stora energibolagen så stort inflytande över våra beslutsfattare att de kör över såväl medborgarnas som nationens långsiktiga intressen, om och om igen?