- Här! Ta på dem här, säger Susann Rabb och räcker fram ett par ullstrumpor. Här är lite kyligt på golvet, säger hon och går in i köket. Det sprakar hemtrevligt från vedspisen, det doftar kaffe och ur radion hörs det regionala firarprogrammet. Katten Miison stryker sig runt hennes ben. - Det är bara att gå runt i huset och se dig omkring. Jag har inte städat inför att du ska komma, säger hon där hon står och skär upp en kaka. Susann Rabb berättar om den långa processen med att plocka ned bondstugan, den noggranna dokumentationen i form av anteckningar och foton, transporten och uppförandet av den bondstuga vi nu står i. - Bondstugan är min pappas släktgård, hans mamma var uppväxt i den. Stugan stod tom i över 30 år innan jag tog över den, säger hon. Hon visar en liten brun pappersbit som är inramad och hänger på den nakna stockväggen i köket. "Bygd år 1876 av Johan Erik Johanson Sand. Tecknare Lars Albin Stendahl 1931." - Den här lappen hittade vi när vi plockade ned stugan. Hon visar sen på en tavla av en man i militärkläder. Det är just Lars Albin Stendahl, ett av barnen som växte upp i bondstugan och som stupade i kriget 1942. Nu hänger hans porträtt sida vid sida med kondoleansbrevet från Mannerheim, precis som det hängde i stugan medan den ännu stod i Västerhankmo. - Jag tog till vara allt lösöre ur stugan innan vi började riva. Själva rivningsprocessen upplevde jag som jobbig, att riva, förstöra och slänga. Men jag har faktiskt återbrukat det mesta, väldigt lite här i stugan är nytt. Det finns ingen plast i det här huset, allt byggnadsmaterial är naturmaterial, säger Rabb. Våtutrymmen är nybyggda, sådana fanns inte i den gamla bondstugan. Nu har stugan två wc:n, dusch, bastu och grovkök. Stugans fönster och ytterdörr är nyproduktion men i gammal stil. Susann Rabb visar hur hon använt den gamla ytterdörren som innerdörr till grovköket. Golvet är obehandlat trägolv, som tvättas med rotborste och såpa. Tapeterna är i gammal stil och i många olika färger. Samma gäller textilierna i stugan, färggranna och i gammal stil. Hon visar en liten fondvägg i vardagsrummet. - Här har jag samlat bitar från alla tapeter som vi hittade i stugan då vi började riva. Kring bondstugan håller en trädgård på att växa fram. Och här gäller samma återbruk. - Jag har flyttat en del växter från Västerhankmo. Jag har fått en hel del plantor och sticklingar från vänner och bekanta och så brukar jag köpa förmånligt då det är plantrea, säger Rabb. Bondstugan har vattenburen elvärme via golvslingor och fyra eldstäder. - Bäst tycker jag om att elda i Högfors spisen i köket. Samtidigt brukar jag koka mat på spisen. Bakugnen eldar jag i men har inte bakat bröd i den ännu, säger hon och petar in ett vedträ i vedspisen. Susann Rabb bläddrar i sitt tjocka anteckningshäfte från byggtiden. Hon har noggrant dokumenterat varje detalj, mått, inköp och färgkod. - Byggarbröderna Richard och Per-Erik Wik från Wiks byggnadsfirma gjorde ett stort jobb, de har varit med genom hela byggprojektet. Hon beskriver sin inredningsstil som gammaldags. Hon säger att hon inreder så som hon själv vill, att hon inte bryr sig om trender. Hon tycker inte om den moderna vita, minimalistiska trenden. - Jag älskar loppis och går så ofta jag kan på loppis och auktioner, där gör jag mina inredningsfynd. Eftersom jag tycker om gamla saker så kan jag inte bara bestämma mig en dag att åka och köpa en lampa. Det är svårt att göra planerade inköp, det får bli impulsköp vid just rätt tillfälle, säger hon. De finaste fynden har Rabb gjort vid loppisen i före detta handelslaget i Finby, Närpes. Och på Juthbacka marknaden. Hon samlar på Arabia kärl och emaljerade produkter. - Just nu spanar jag efter möbler till kontoret, ett skrivbord och ett stort skåp. Och jag är ständigt på jakt efter Arabias porslinskannor. - Jag borde egentligen ordna en egen loppis och sälja lite grejer, men jag har svårt att skilja mig från prylarna, säger Susann Rabb.