Opinion
4.3.2015
Sverige siktar på säkerhetsrådet
Samtidigt som Europa går igenom sin allvarligaste säkerhetspolitiska kris på ett kvartssekel, förkunnas att svensk utrikespolitik är ”oberoende”.
Det finns en intern kritik i Sverige, inte enbart mot landets passiva säkerhets- och försvarspolitik, men också mot landets utrikespolitik.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarski skriver (28.2) att Sverige, samtidigt som Europa går igenom sin allvarligaste säkerhetspolitiska kris på ett kvartssekel, väljer att iscensätta en offensiv runt världen där det förkunnas att svensk utrikespolitik är ”oberoende”.
Enligt Wolodarski är syftet både ideologiskt och taktiskt. ”Dels försöker utrikesminister Margot Wallström knyta an till vad hon uppfattar som arvet från Olof Palmes dagar, dels ingår kampanjen i Sveriges försök att säkra en plats i FN:s säkerhetsråd 2017–2018. I den offensiven ska en rad tvivelaktiga stater, inte minst i Afrika och Latinamerika, charmas. De gillar att höra länder som förkunnar att de inte är beroende av västliga stormakter”.
Wolodarski har svårt att se det politiska spelet som något annat än ett oblygt försök att kampanja för en plats i FN:s säkerhetsråd, utan hänsyn till de utrikespolitiska behoven i Sveriges närhet. ”Som om kriget i Ukraina inte pågick, som om Ryssland inte försökte splittra Europa, som om Sverige sedan 20 år inte var medlem i EU”.
Det är i denna stämning av säkerhetspolitisk osäkerhet i näromgivningen som kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia nu begår sitt statsbesök i Finland. Ett besök som sammanfaller med att värden, president Sauli Niinistö, kommit halvvägs på sin mandatperiod.
Det som gör statsbesöket extra intressant är att försvarssamarbetet med Sverige nu är inne i en fördjupningsfas där dagens övningar ska utvecklas till att omfatta krishantering, och ytterst krig. Bland annat ska Finlands och Sveriges flygvapen under våren öva med USA som baserar amerikanska F-16-plan på Ämaribasen hos Natogrannen Estland.
Förutom det normala politiska, ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Finland och Sverige, avspeglar sig ländernas gemensamma historia och framtid i statsbesökets program. Svenska frivilliga stred mot Sovjetunionen för Finlands frihet. Kungen kommer att hedra stupade svenskar med en krans på Sanduddens begravningsplats.
Kungaparet åtföljs under det tre dagar långa statsbesöket av bland annat utrikesminister Margot Wallström (S), som kommer att träffa sin kollega Erkki Tuomioja. Finland förlorade omröstningen om en plats i FN:s säkerhetsråd i oktober 2012. Nu söker säkert Wallström stöd av Finland i samma ärende.
Betydelsen av en personlig kontakt statschefer emellan kan inte nog understrykas. Dessutom är kungen och kungahuset populära i Finland. Det nya finsk-svenska försvarssamarbetet kan leda till djupare samarbete även i andra frågor. Statsbesöket sammanfaller också med torsdagens behandling i riksdagens av medborgarinitiativet om att göra skolsvenskan frivillig. Då riksdagen på fredag röstar i frågan har kungaparet redan hunnit lämna landet.
President Niinistö har sedan dag ett på presidentposten aktivt arbetat för ett fördjupat samarbete med Sverige och Norden, långt före Rysslands aggression i Ukraina och annekteringen av Krim.
Men Sveriges ambition att i kampanjsyfte frigöra sig från EU och andra demokratier i denna säkerhetspolitiska situation och kalla sig ”oberoende” är överraskande. Inte ens Sverige klarar sig på egen hand.