Partierna rullar i valtider ut formliga ordmattor över väljarna. De kallas valprogram. En del av texten tenderar att vara så allmänt formulerad att den blir intetsägande, en del är självklarheter som ingen skulle komma på att opponera sig emot. Å ena sidan: det gäller att göra håven så vid att den fångar så många fiskar som möjligt. Å andra sidan: det gäller att göra den så kännspak att inga ”kärnfiskar” i misstag simmar förbli. Här följer en snabbtitt på valprogrammen, i bokstavsordning. Sökljuset är inställt på det handfast konkreta. Var god välj! CENTERN: Gör inget stort nummer av regionalpolitik (!). Betonar sådant som sporrar till förtagande och flexibilitet. Arbetslösa finländare borde inte längre ha förtur gentemot arbetssökande från länder utanför EES (EU-länderna, Island, Norge, Schweiz). Vill ha terminsavgifter för studerade från länder utanför EES , förbättra ensamståendes villkor och kalla kvinnor till uppbåd. GRÖNA: Är vid sidan av Vänsterförbundet enda parti som inte drivs av ett ”Vi måste får ekonomin i skick”-patos. I arbetsmarknadsfrågor mer förnyare än bevarare. Vill precis som Centern (ovan) slopa ”förturen” för finländska arbetslösa. Vill införa medborgarlön. Talar för större hushållsavdrag för energisparande åtgärder, fler nationalparker och förnyad djurskyddslag. KRISTDEMOKRATERNA: Betonar kristliga värden: hem, tro, fosterland. Stöder skattelättnader för små- och medelinkomsttagare, vill övergå till familjebeskattning (baserad på båda parternas ­löner). Förespråkar sänkt promillegräns för rattfylleri, hårdare straff för sexförbrytelser mot barn, vårdpersonalens rätt att vägra utföra aborter. Klart formulerat stöd för Israel. SAMLINGSPARTIET: Vill reformera arbetsmarknaden, hård­satsa på att skapa arbete. ”Pensionsröret” bör slopas, villkoren för alterneringsledighet skärpas, sjukfrånvaron tvingas, inkomst­beskattningen lindras över hela linjen. Vill ha ett ”Pengarna följer patienten”-system inom sjukvården plus mer servicesedlar. ­Förespråkar språkundervisning redan på dagis, i skolan från första klass. SANNFINLÄNDARNA: Betonar vikten av försvarspolitik och värnar om ”den inre säkerheten”. Vill ha landminorna vid östgränsen tillbaka. Verkar trots imagen som småfolkets parti enligt valprogrammet stå mer på arbetsgivarnas än arbetstagarna sida. Inkomster på under 1000 euro i månaden borde vara skattefria. Miljöskatter (”viherverot”) bort, likaså bilskatten. SOCIALDEMOKRATERNA: Betonar starkt statens roll vad gäller industrin, exporten, tillväxten. Talar för offentliga investeringar. Fokus ligger också på värnandet om de svaga, på rättvisa och arbetstagarnas rättigheter. Så kallade nollavtal på arbetsmarknaden (inget fastställt antal arbetstimmar) bör förbjudas. Vill att fastighetsskatten på obebyggda tomter skärps. SVENSKA FOLKPARTIET: Vill minska progressionen i beskattningen men också minska skatten för låg- och medelinkomst­tagare. Förespråkar högre arbetslöshetsstöd men kortare utbetalningstid. Vill ha tidigarelagd språkundervisning, sälja ut statlig egendom, ursprungsmärka kött- och mjölkprodukter. Förespråkar nordism och jämställdhet. Fler kvotflyktingar, ja tack! VÄNSTERFÖRBUNDET: Vill satsa verkligt stort på att stimulera ekonomin (också med lånade pengar), kan tänka sig att öka de ­offentliga utgifterna med upp till en miljard. Siktar i framtiden på 30 timmars arbetsvecka. De sociala förmånerna borde vara 800 euro i månaden. Inga FPA-ersättningar för besök hos privatläkare. Stöder ett självständigt Palestina. Kärnkraft, nej tack!