Släcka en lampa eller två? Så vad då? Nej, Earth Hour, dagens globala miljöhappening, har ­ingen nämnvärd praktisk betydelse för vår elförbrukning. Juha Rinta­mäki, vd för Vasa Elnät, säger på annan plats i tidningen att det partiella, timslånga mörkret i fjol inte gav något utslag i elförbruknings­statistiken. Globalt är det sparsamt med studier, men en offentliggjordes i fjol, i vetenskapstidskriften ”Energy Research & Social Science”. I de tio länder studien gällde hade Earth Hour under en sexårs­period reducerat elförbrukningen med i genomsnitt fyra procent. Att så få studier finns är en följd av att det aldrig varit meningen att Earth Hour i praktiken skulle rädda vare sig världen eller klimatet. Att släcka för en timme är en symbolhandling. Ett energiskt och entusiastiskt team med WWF, Världsnaturfonden, som plattform har lyckats sprida idén globalt så att cirka 7 000 städer världen över nu mörklägger den sista lördagen i mars. Eiffeltornet i Paris, Empire State Building i New York, Colosseum i Rom, Wat Arun templet i Bangkok, Table Mountain i Kapstaden – dessa och många till smälter in i mörkret för en timme. Symbolhandlingar omgivna av världsförbättrarskimmer är ­lätta att kritisera och Earth Hour har förstås fått sin släng av sleven. En av kritikerna sitter i Köpenhamn. Han heter Björn Lomberg och är själv omstridd alltsedan boken ”Verdens sande tillstand” 1998 (The Skeptical Environmentalist 2001). I den hävdar han att många av de hot världen sägs stå inför – föroreningar, vatten­brist, befolkningsexplosion, svält – kan lösas med fattigdoms­bekämpning. Klimathotet är enligt Lomberg överdrivet och de motåtgärder man tagit till ofta olämpliga; han är ingen anhängare av Kyotoprotokollet. 2012 klassades han av tidskriften Foreign Policy som en av de 100 främsta globala påverkarna, eftersom han motverkat ”det svartvita tänkandet inom klimatpolitiken”. Om Earth Hour tycker han alltså inte. Att leva utan elektriskt ljus är vardag för 1,3 miljarder människor, påpekar han i en artikel från 2013. Att en miljard andra människor ”uppoffrar sig” och släcker en timme är mot den bakgrunden inget att applådera. Earth Hour får enligt Lomberg folk att tro att det skulle vara lätt att åtgärda klimatproblemen. Noteras bör, tillägger han, att del­tagarna inte uppmanas att knäppa av någonting verkligt väsentligt, livsnödvändigt. Evenemanget irriterar honom också för att han tycker att det ”mörkar” det faktum att elektrifieringen inne­burit enorma framsteg för mänskligheten. Dessutom innebär en liten, tillfällig nergång i elförbrukningen ingen reduktion av koldioxidutsläppen. Tvärtom ökar de, eftersom produktionen snabbt ska tvingas upp till normalläge igen. Men faktum är att dagens evenemang under de nio år det ­existerat svällt ut så att det numera inkluderar också andra miljö­insatser som sker under hela året. Skogplantering, exempelvis, och annat som passar bra ihop med den fattigdomsbekämpning Björn Lomberg efterlyser. Att man stillar sig invid levande ljus en timme i kväll gör knappast världen sämre. Men det gäller att hitta ljus som enbart innehåller stearin (fett). Paraffin, det vanligare ljusmaterialet, görs i allmänhet av olja. Bränner du två sådana ”fossilbränsleljus” omintetgör du effekten av din släckta lampa, mässar Lomberg. Det är svårt att vara en god människa.