Riksdagsvalet i söndags gick egent­ligen bra för Svenska folkpartiet i ­Vasa valkrets. Partiet gjorde ett bättre val än 2011. Ändå förlorade SFP sitt fjärde mandat i valkretsen. Nu kommer bara tre ledamöter från Österbotten att representera SFP i riksdagen: Anna-Maja Henriksson, Mats Nylund och Joakim Strand. De fyra mandaten har inte varit självklara tidigare heller för SFP, men ändå har partiet lyckats hålla ­sina platser i Vasa valkrets sedan 1983. Undantaget är riksdagsvalet 2003. Då gick det precis som nu: man förlorade det fjärde mandatet. Berth Sundström var partisekreterare för SFP på den tiden. Han ­säger att situationen var helt annorlunda då. – Då läckte vi röster till Centern och Kristdemokraterna om jag minns rätt. Nu fick ju partiet fler röster än tidigare i Österbotten, det var bara det att mandaten i hela valkretsen minskade från 17 till 16. Det faktum att partiet bara fick tre mandat i Österbotten 2003 var förstås inte bra, säger Sundström, men det påverkade ändå inte politiken alltför mycket i det stora hela. Partiet hade flyt i regeringsbildningen. – Det vi har lärt oss från den tide­n är att valresultatet har väldigt l­iten betydelse för den efterföljande regerings­bildningen. SFP kom in i regeringen den gången och fick två ­ministerposter. Det var fler än vi had­e tidigare. Dessutom var en av ministrarna från Österbotten, trots att vi förlorade ett mandat där. Ministrarna var Jan-Erik Enestam, som fick miljöministerposten, och österbottningen Ulla-Maj Wideroos, som blev andra finans­minister. ­Wideroos håller med Sundström om att ett mandat mindre inte behöver betyda att loppet är kört. – Regeringsförhandlingarna har förstås betydelse. Det är när man börjar sätta sig ner vid förhandlingsbordet som det gäller. I valet 2003 fick vi först bara en ministerportfölj på grund av valresultatet. Sedan förhandlade vi oss fram till en till, men det var tufft. Wideroos är rädd att det österbottniska inflytandet i riksdagen ändå minskar nu. – Med bara tre riksdagsledamöter härifrån sker det ju en förskjutning av inflytande och makt. Det blir större krav på de tre och arbetsbördan ökar för att bevaka de österbottniska intressena. Allt hänger på om SFP blir ­rege­ringsparti. Om inte blir inflytan­det minimalt, säger Wideroos. Hon är ändå förhoppningsfull. – Varje regeringsbildare vill ha valvinnare och SFP är det enda rege­ringspartiet som gick framåt. Våra väljare vill ha oss i regeringen, det är ganska tydligt. Chanserna för en österbottning att få en SFP-ministerpost är stora, trots ett mandat mindre. Det gick vägen för Wideroos 2003. – Det är en intern fråga för svenska riksdagsgruppen hur man gör när man fördelar posterna. Det beror på vilka ministerportföljer vi får. Hade vi blivit erbjudna jordbruksministerposten 2003 hade jag ju aldrig kommit på fråga. Får vi justitieministerposten nu finns det ingen som kan konkurrera med Anna-Maja.