Som väntat har Juha Sipilä i sina regeringssonderingar öppnat dörrarna för alla riksdagspartierna, och inget parti har tackat nej. Men vägen till en fungerande regeringsbas är ändå lång.I offentligheten har Sipilä lyft fram ordet förtroende som fundament för en fungerande relation inom regeringen. Ser vi till sakfrågorna, så strävar Sipilä efter ett strategiskt regeringsprogram där jordbruket, sysselsättningen och tillväxten utgör de centrala frågorna. Centern fokuserar på de alla viktigaste frågorna för att öka konkurrenskraften och produktiviteten. Problemet är hur han ska få styrkorna med sig i de obekväma beslut som krävs för att hjulen åter ska börja rulla i Finland. Uppdraget skulle ha underlättats av en större valseger än vad C nu mäktad med. Än knepigare blir det av att C inte lyckades erövra Helsingfors och Nyland. Upplägget nu är att ABC Finland, som kanske ännu inte har utnyttjat digitaliseringen och globaliseringen, har svalt Iphone folket i syd. Vi har en andlig tudelning av landet, och den finns på många olika nivåer och inom många olika områden. Vi ser en uppdelning i ett konservativt och ett liberalt Finland, vi har de som primärt enbart ser till de nationella fördelarna och de Europainriktade. Inom säkerhetspolitiken har vi Natoförspråkare och de som håller fast vid Paasikivi-Kekkonen-linjen. Vi ser en uppdelning i landsbygd och stad, mellan södra Finland och övriga Finland. Dessutom kommer den ekonomiska realismen kommer att utsätta de styrande partierna för hårda interna armbrytningar. Problemen tar inte slut här. Sipilä har som mål att genom ett samhällsfördrag få arbetsmarknadens parter att enas om de förändringar i arbetslivets spelregler som krävs. Det kunde underlättas om SDP kommer med i regeringen. Men valförlusten kan få Antti Rinne att tveka. Sipilä har dock inte lämnat någonting åt slumpen. Han har under vintern och våren systematiskt nätverkat gentemot fackbossarna och byggt upp ett förtroendekapital som kanske kan ge utdelning. Men samtidigt brottas också fackföreningsrörelsen med sina strukturomvandlingsprocesser, som är tänkta att utmynna i några nya stora intressebevakningsorganisationer. Den processen har stött på svårigheter vilket kan hämma smidigheten i samarbetet med regeringen. En ytterligare krydda i denna anrättning är att de ledande partierna på förhand måste tänka på hur de ska klara riksdagsvalet 2019 efter att i fyra år tagit beslut som försämrat medborgarnas service. Kanske borde man, som tidigare under svåra tider, ha en finansminister som den stora stygga vargen, som symbol för de obekväma besluten, och som folket kan rikta sin ilska mot? Så hade de vi det fram till 2003.Dessutom har ju historien visat att dessa "bad guys" senare har blivit folkets hjältar, se bara på Iiro Viinanen och Sauli Niinistö. Juha Sipilä har med andra ord ingen lätt uppgift om han ska få in krismedvetenheten i medarbetares hjärnor, och därtill klara balansgången mellan södra Finland och övriga landet så att tudelningen inte eskalerar. Kanske det sist och slutligen bara tillför landet mer dynamik om ABC Finland och Iphone Finland drar nytta av varandras världar? Och det genom ett samhällsfördrag?