Finland kan inte vid en kris vänta sig militär hjälp av Europa, eftersom sådan militär styrka inte finns att tillgå i Europa. Däremot har USA förbundit sig att försvara exempelvis Polen, de baltiska länderna och Rumänien.Därför måste Finland, precis som alla länder, alltid i första hand sköta sina egna affärer, det verkar också våra regeringsförhandlare ha insett. Ingen kan rädda ett land som inte vill rädda sig självt. Så säger den amerikanske statsvetaren George Friedman, grundare av informationsbyrån Stratfor, ett företag som erbjuder strategiska geopolitiska underrättelse- och konsulttjänster. Stratfor har kallats en privatägd motsvarighet till CIA, den hemliga amerikanska underrättelsetjänsten (HS 3.5). Många lyssnar extra noga på George Friedman efter att han i sin bok "The next 100 years", som utkom 2009, förutspådde att Ryssland inom fem år kommer att avsätta regeringen i Kiev samt annektera Ukraina och Vitryssland. Det finns också kritiska röster som påpekar att många av Friedmans estimat inte slagit in och att man därför inte ska sätta alltför stor tillit till Strafors förutsägelser. Det som nu gör Friedman aktuell är att han i sin senaste bok "Flashpoints" koncentrerar sig på situationen i Europa. Friedman ger inte mycket för talet om det nya Europa, där gränser suddats ut och gamla oförätter fallit i glömska. I stället talar han om ett nytt Europa byggt på sand. I sin analys har Europa under den ekonomiska krisen delats upp i fyra områden: Tyskland-Österrike, Nordeuropa, Sydeuropa och Östeuropa, och dolt bakom dessa de gamla nationalstaterna. Friedman ser i själva verket det europeiska bygget som ett enda stort malignt självbedrägeri. Européerna vill gå samman med samtidigt förbli självständiga. "Européerna vill ha fred och vill att andra ska försvara dem. Européerna vill ha allt, men är inte beredda att betala för någonting". Därför har Europa enligt Friedman försjunkit i kris och kan hamna i krig om elden kommer lös. Friedman redogör för en händelsekedja som utmynnar i att ryska trupper invaderar Baltikum. En utveckling han håller möjlig men inte sannolik eftersom de baltiska länderna hör till Nato och att Ryssland ogärna gör något som kunde förena de Europeiska staterna och få dem att ta till vapen.Därför är det mest sannolika att Ryssland fortsätter med sin tidigare strategi där landet försöker påverka, styra och binda upp speciellt de gamla Öststaterna, genom att erbjuda ekonomiska satsningar inom strategiska sektorer och explicit då energisektorn. Han påminner också om att den ryska underrättelsetjänsten KGB har arkiv om allt och alla och dessutom kontaktnätet i skick. I boken från 2009 förutspådde Friedman att Rysslands aktiviteter gentemot Ukraina slutar med att USA åter förbinder sig att försvara de östra delarna av Europa (den senaste veckan har ju USA faktiskt höjt profilen gentemot Ryssland i Ukrainafrågan), och att Ryssland kollapsar under 2020-talet eftersom landets ekonomiska och strategiska problem till slut blir dem övermäktiga. Ifall detta embryo till kallt krig fördjupas hävdar Friedman att den bästa strategin för Finlands del vore att alliera sig med USA, förutom att Finland i sig håller sig starkt. Friedmans spådomar måste tas för vad de är. Samtidigt är han inte bunden av att vara politiskt korrekt, och redan det är uppfriskande.