Aalto-1 är ungefär lika stor som ett mjölkpaket, men utvecklingsarbetet har ändå pågått i fem år och kostat hundratusentals euro. Studentbyggda satelliter är inte speciellt ovanliga, men de brukar inte riktigt vara att lita på. Mindre än hälften av dem får någonsin kontakt med jorden igen efter uppskjutningen. Doktorand Antti Kestilä uppger att Aalto-1 testats så mycket att sannolikheten är betydligt högre. Studentsatelliten ska föra upp en avancerad kamera på 600 kilometers höjd. Kameran är utvecklad av statliga forskningscentralen VTT och kan bland annat följa förändringar i skog- och växtbeläggning på olika delar av jordklotet. Satelliten väntas cirkulera runt jorden i ungefär två års tid. Därefter ska den via ett specialbyggt plasmasystem kunna bromsa in och återvända in i jordens atmosfär. Dekanen Keijo Nikoskinen på Aalto-universitetet är nöjd med att satelliten blivit förhållandevis billig. Dessutom har projektet gett upphov till tio diplomarbeten och många mindre akademiska rapporter. – Studenterna har här tvingats lösa utmaningar i riktiga livet och inom fysiken. Men visst har det kostat mer än föreläsningar i Aalto-universitetets största sal, säger Nikoskinen. Alla våra grannländer har fått ut satelliter i omloppsbana.