Ex-ministern laddar batterierna på Mässkär

Vi tar i land vid båtbryggan i Jakobstads skärgård och Anna-Maja Henriksson förtöjer båten med en stadig sjömansknop. Hunden Romeo kan knappt bärga sig och yrar runt med svansen i vädret så fort han får land under tassarna. Bakom trädtopparna syns fyrbåken som höjer sig över den Saltkråkan-liknande miljön med gamla fiskarstugor, båtskjul och små röda sommarstugor. Dimman är tät och det duggar, men en inbiten sommargäst låter sig inte störas. – Jag trivs bra här också när det regnar och åskar. Då kan man alltid ställa till med plättkalas, säger Henriksson, och dukar fram en jordgubbstårta som hon bakat med dottern Mikaela. Klipporna och stigarna på Mässkär är bekanta sedan barnsben. Anna-Majas familj är den fjärde generationen som trivs på klippön. Semesteridyllen består i att sova länge, ta ett morgondopp och få sitta i solen på verandan och dricka morgonte. Det är här hon kopplar av, samlar kraft och laddar batterierna. – Jag har alltid haft svårt att bara vara, jag hittar alltid på diverse hantverk och projekt, säger Henriksson, som förra sommaren stod med färgpensel i högsta hugg och målade stugan. Byter bilen mot promenader. För ungefär en månad sedan packade hon ihop sina tillhörigheter på Justitieministeriet och lämnade tillbaka telefon, ipad och laptop. – Det har varit en stor omställning. Det jobbigaste var att lämna arbetsgemenskapen, både den i regeringen och den med mina medarbetare. Samtidigt är det en lättnad att inte leva under ständig tidspress, arbetstakten var otroligt intensiv. Det gör mig säkert gott att tillbringa sommaren här och ha tid att reflektera över åren som gått. Under ministertiden var motionerandet det första som fick stryka på foten när oväntade möten dök upp. Därför ska den nyvunna fritiden nu användas till att ta bättre hand om konditionen. – Under fyra års tid har statsrådets chaufförer kört mig mellan ministeriet, riksdagen och regeringens möten, ofta flera gånger per dag. Det ligger en frihetskänsla i att få börja gå och åka spårvagn igen. Hon räknar upp några av de största bedrifterna för Justitieministeriet under de senaste fyra åren: nationalspråksstrategin, diskrimineringslagen, strängare straff för våldtäkt och ekonomisk ersättning åt de kvinnor och barn som blev internerade under andra världskriget. Känslan inför den nya regeringen beskriver hon som olustig. – Det är bra att de har en realistisk bild av den ekonomiska situationen, men i övrigt undrar jag hur de tänkt eller om de tänkt överhuvudtaget, säger hon. Det handlar till exempel om sparåtgärderna inom utbildnings- och domstolsväsendet samt inställningen till jämställdhetsfrågor och nordiskt samarbete. Regeringens inställning avspeglar inte vår tid, säger hon. – Sannfinländarna har haft stort inflytande, också över nationalspråksstrategin där arbetet stannat upp trots att alla sex partier under förra regeringsperioden var högst involverade i arbetet. Det är oansvarigt av den nya regeringen att låtsas som om nationalspråksstrategin aldrig funnits. Hon är glad över att regeringen ändrat sig gällande flyktingkvoten och är beredd att samarbeta med andra EU-länder och ta emot Medelhavsflyktingar. – Men klart är att Finlandsbilden inte är betjänt av att regeringen sinsemellan strider om ifall vi ska låta folk drunkna i Medelhavet eller vara med och söka lösningar. Henriksson tycker också att besluten som rör svenskan helt saknar konsekvensbedömning. Det gäller till exempel försöken med ryska i östra Finland. SFP står utanför regeringen för första gången sedan 1979. Vad för slags oppositionsparti blir ni? – Vi kommer att vara ärliga och konstruktiva. En alert vakthund som inte räds att påtala brister, men som ger erkännande för goda beslut. Oppositionen ger oss betydligt större möjligheter att säga rakt ut vad vi tycker och tänker i stället för att alltid försvara regeringen i alla väder. Vi får möjlighet att förnya oss, det kan göra oss gott.