En ny världsordning står högst sannolikt för dörren. Dess utformning bestäms av två företeelser, globalisering och digitalisering. Joschka Fischer (de Gröna), som 1998– 2005 var Tysklands utrikesminister och vice förbundskansler, skriver i DN (25.6) att globaliseringen ger ekonomier, som ännu inte är helt industrialiserade, kraft att skörda industrialiseringens vinster och integreras i globala marknader. Den digitala revolutionen har starkt bidragit till denna förskjutning genom att digitaliseringen rivit ner många kulturella barriärer och gett vanligt folk även i avlägsna regioner tillgång till information och idéer från hela världen. Detta har stimulerat de ekonomiska framstegen i en del utvecklingsländer. Enlig Fischer är det ändå svårt att förutsäga globaliseringens och digitaliseringens påverkan på den globala ekonomiska maktbalansen. Ukrainakrisen medförde att Ryssland utestängdes från G8, så nu har vi åter ett G7 som enbart består av traditionella västländer. Vid en tidpunkt när stora, folkrika ekonomiska kraftverk som Brasilien, Kina, Indien och Indonesien utmanar västs dominans anser många att det internationella system vi nu lever med måsteuppdateras. Så har exempelvis förhandlingar kring handelsavtaletTTP (Trans-Pacific Partnership) förts i tio år. Tanken är att TTP ska inkludera 12 länder runt Stilla havet, men inte Kina. Överenskommelsen skulle omfatta 40 procent av världsekonomin och en tredjedel av världshandeln. Avtalet kan skapa tillväxt men också leda till att jobben flyr till låglöneländer. Samtidigt, på ett annat håll av jordklotet, står krig och fred står på spel när världen och Iran ska komma överens om landets kärnenergiprogram. I ett geopolitiskt perspektiv har jihadiströrelsen IS gjort framryckningar och den allmänna utvecklingen i regionen gjort att Irans förhandlingsläge ändrats. Det är också bidragandetill att P5+1-gruppen, som består av Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien, USA och Tyskland, har lättat på sitt krav att någon anrikning av uran inte får ske över huvud taget. I nuvarande överenskommelse har Iran rätt till civil kärnkraft. Planen är att Iran får ha ett kärnprogram i utbyte mot att landet är öppet för insyn. Avgörande väntas endera dagen. Stormakterna intressebevakning genomsyrar de ekonomiskaoch säkerhetspolitiska konstellationerna globalt. Men förändringar är möjliga och nya koncept kan uppstå. Fischer frågar sig om vi är på väg mot G2, en värld med bara två riktiga stormakter, där Kina ersätter Sovjetunionen som USA:s rival, men håller ändå detta som osannolikt. Som läget nu är finansierar Kina USA:s statsskuld, och subventionerar i viss mening dess globala auktoritet. Kina kunde heller inte ha genomfört sin snabba ekonomiska tillväxt och modernisering utan tillträde till USA:s marknader. USA och Kina är beroende av varandra. Det minskar enligt Fischer riskerna med att en ny global makt träder fram. USA:s tidigare utrikesminister, presidentkandidaten Hillary Clinton gick dock i veckan hårt åt Kina som hon anklagade för att ”hacka allt som rör sig i USA”. Men med stora tillväxtekonomier som Kina och Indien i full färd med att driva på innovationer och framåtskridande, finner Fischer det också möjligt att en fortsatt globalisering och digitalisering ger den internationella ordningen en annan form än dess traditionella västerländska. Tiden utvisar om länderna med tillväxtpotential lyckas utmana de gamla strukturerna och vad det innebär för maktbalansen globalt.