De regionala variationerna är stora när det gäller folks benägenhet att klaga eller lämna in besvär mot bygg- och miljöbeslut. Det visar den undersökning som Yle gjort och rapporterade om senaste vecka. Bland landsbygdskommunerna i Svenska Österbotten kom 2014 de flesta klagomålen in i Nykarleby, Pedersöre och Kronoby. I Närpes och Kaskö fanns inga sådana ärenden över huvud taget. I Kristinestad, som har ett visst rykte om sig att anfäktas av besvär, fanns bara ett ärende. Exakt vad som ligger bakom variationerna är svårt att säga. Det större antalet ärenden i norra delarna av landskapet torde bero på det stora antalet pälsfarmer och djurgårdar. Processerna kring planering och byggnation är omfattand­e och något snåriga i Finland. Vissa projekt kan förutsätta såväl planändringar som miljötillstånd och bygglov. I sådana fall ska samma ärende läggas till påseende ett antal gånger. Möjlighet finns att överklaga och lämna in besvär i samma ärende mot beslut i allt från nämnder till fullmäktigen och förvaltningsdomstol. I vissa fall kan processerna ta flera år. Systemet kritiseras ofta och upplevs som ineffektivt. Regeringen har också föresatt sig att göra ändringar i det. I regeringsprogrammet lovas att ”markanvändnings- och bygglagen revideras för att underlätta byggnadsmöjligheterna: beslutsprocessen förkortas bland annat genom att besvärsförfarandena ändras”. Ett antal exempel på åtgärder listas. Småskaligt byggande på gårdar ska underlättas och det ska krävas mindre detaljplanering på glesbygden. Myndigheter ska åläggas bindande handläggningstider i planerings- och miljöärenden, och överklagan till Högsta förvaltningsdomstolen ska föregås av beslut om besvärstillstånd. I sig rimliga målsättningar. Det är inte till nackdel för någon om onödig byråkrati och handläggning kan undvikas. Vad som ska betraktas som onödigt är samtidigt en fråga om definition. Nuvarande regelverk har inte tillkommit som ett byråkratiskt självändamål. Det har byggts upp för att maximera möjligheterna till inflytande över ärenden som berör den egna boendemiljön och miljön i största allmänhet. De som klagar och överklagar utnyttjar en medborgerlig rättighet. Att beskriva det i termer av ”grannfejder” och ”att sätta käppar i hjulen”, som även Yle hemfaller åt i sin rapportering, är högst tveksamt. Speciellt som det är svårt att påvisa hur stor andel av fallen som faktiskt handlar om så kallade okynnesbesvär. Yle har talat med experter som bland annat föreslår att det kunde inrättas särskilda klagonämnder och att kommunerna borde informera mer om grunderna för sina beslut. Underförstått att de som klagar redan i ett tidigt skede ska inse att de inte kommer att vinna processen. Men det finns också något problematiskt i att den kommun som exempelvis beviljar ett miljö- eller bygglov också ska övertyga berörda grannar om det meningslösa i att överklaga. Problematiskt är också regeringens förslag om att höja rättegångskostnaderna. Att överklaga får inte bli en rättighet som följer med ekonomiska resurser. Reformer av lagstiftningen måste genomföras utan att tumma på rättsäkerhet och medborgarnas demokratiska möjlighet att påverka sin livsmiljö.