Representanter för OTC-Sijoitus, ett placeringsföretag i Uleåborg, kontaktar folk som äger aktier i Anvia, företaget som i en grå forntid hette Vasa läns telefon. De säger sig vilja köpa upp aktier och/eller få en fullmakt inför bolagsstämman i augusti. Det är inte förbjudet. Men formen för det känns olustig . I VBL 21.7. berättar en pensionär i Korsholm om ett telefonsamtal som efterlämnade frågetecken. Vem ringde och varför? I Pohjalainen 24.7. berättar två aktieägare i Vasa om luddiga budskap som verkade gå ut på att de skulle tro att placeringsbolaget företrädde Anvia eller på något sätt drev Anvias intressen. Fallen har varit så pass många att Anvia i veckan gick ut med ett pressmeddelande om att Anvia ”varken kommit överens om eller deltar i verksamhet som denna. Anvia köper inte för tillfället sina egna aktier.” Bolaget samlar inte heller in fullmakter. Det har däremot företagets anställda och föreningen Anvias småägare gjort och gör. Detta för att försvåra den stora teleoperatören Elisas försök att överta kontrollen över det mindre regionala bolaget. Både de anställda och en del av företagets gamla aktieägare är nämligen oroade över vilka följder det skulle få för Anvia. Också för Elisas framstöt gäller att det inte är förbjudet att f­örsöka. Att större företag slukar mindre är vardag. Men de former övertagningsförsöket tagit sig har känts olustiga; det är skillnad på övertagning och företagskapning. Det är inte enbart i sammanhanget jäviga företrädare för Anvia som upplevt det så. Också personer som betraktat skeendet utifrån av reagerat. Den ansedda aktieanalytikern Kim Lindström, själv aktieägare i Elisa, hör till dem som varit vassast i ordvalet. ”Fientligt företagsövertagande”. ”Fula juristknep”. ”Tvivelaktiga metoder.” (VBL 2.7 och 26.5.) Mot den här dimhöljda bakgrunden uppstår frågan om OTC-­Sijoitus är en bulvan för Elisa, som inte längre kan förlänga sitt k­öpanbud. I så fall kunde Elisa vänligen meddela att så är fallet. Men det sker knappast. Elisa är för övrigt ett bolag som förefaller fullständigt oförmöget att betjäna på svenska. På nationell nivå, alltså – i butiker i tvåspråkiga städer som Vasa fungerar det bättre. Men hemsidan kan uppenbarligen på inga villkor utökas med en svensk version. Är det oöverstigliga datatekniska problem som lägger hinder i vägen, kanske? Precis all kommunikation till en svensk kund – räkningar, betalningsuppmaningar, prisinformation – går på majoritetsspråket. Det är som med Posti, som efter kundprotester i våras lovade att det reklamblad bolaget lanserat, Postinen, skulle bli tvåspråkigt. Det har till dags dato resulterat i en mening om vilka som har namnsdag den dag Postinen distribueras samt i upplysningen att Postinen är postens reklamblad. För att uttrycka det bildligt: Posti lovade att också svensk­språkiga medborgare skulle serveras ett fullvärdigt mål mat. Men det som serveras är ett fjärdedels glas mjölk, kastat i ansiktet på mottagaren. Men Posti ska ändå ha en eloge för att hemsidan i motsats till Elisa­s finns på båda språken. Där påpekas att Postinens innehåll ”utformas enligt konsumenternas önskemål”. Med adress till företa­g som vill distribuera reklam via Posti påpekas att Postinen är ”ett utmärkt sätt att bli känd”. Tyvärr, på många håll i Österbotten är Postinen i stället ökänd.