I Finland, däremot, låter Sannfinländarnas ledning vänta på åtgärder mot Olli Immonen, vars främlingsfientliga uttalande på Facebook nu också nått Sverige. – Under de senaste fem åren har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson avkrävts kommentarer vid varje liten händelse. Han har ständigt fått ta avstånd från partimedlemmars uttalanden och partiet har till och med uteslutit ordförandena för ungdomsförbundet (SDU) ur partiet, säger Andreas Johansson Heinö, statsvetare vid tankesmedjan Timbro och Göteborgs universitet och expert på nationalism och integrationsfrågor. I Sverige reagerar man med förvåning på den slapphänta hanteringen från Sannfinländarnas sida. Skillnaden beror på partiernas olika bakgrund, tror Johansson Heinö. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti med rötter i nazismen medan Sannfinländarna grundades i resterna av Finlands landsbygdsparti. – Medan Sverigedemokraterna har utvecklats från en extremistisk kärna och vidgats mot något mindre extremt har Sannfinländarna varit ett bredare parti som efterhand lockat till sig även personer från ytterkanterna. Sakpolitiskt ligger partierna nära varandra i dag, men Sannfinländarna har inte samma bruna arv som Sverigedemokraterna har, vilket kan påverka hur partiet hanterar sådana här saker, säger Johansson Heinö. I lördags skrev riksdagsledamoten Olli Immonen att "han har en dröm om att besegra den mardröm som kallas multikulturalism". Sverigedemokraterna kanske ger intryck av att hantera övertramp inom partiet bättre och effektivare än Sannfinländarna, men egentligen är skillnaden inte så stor, säger journalisten och programledaren Robert Aschberg, som under senare år engagerat sig politiskt i invandringsfrågan. – Sverigedemokraterna rensar ut sina extremister endast av opportunistiska skäl. De har infört så kallad nolltolerans mot rasism, men utesluter bara partimedlemmar under press utifrån trots att de känner till många fler fall inom partiet. I jämförelse så framstår Sannfinländarna som mindre hycklande, säger Aschberg. Vilket förhållningssätt är bättre, att dölja sina intentioner eller att högljutt proklamera dem? – I mina ögon är det ett val mellan pest och kolera. Kanske är det bättre med Sannfinländarnas tydlighet, de döljer åtminstone inte vilka de är utan visar öppet vad de står för. I Sverige skulle Immonen uteslutas ur partiet, säger Aschberg, som kallar uttalandet "en politisk katastrof". – Det är obegripligt att man inte regerar och sparkar ut killen. Sannfinländarnas gruppordförande Sampo Terhos första reaktion på Immonens uttalande var att han har rätt till sin privata åsikt. Senare korrigerade han sig och tillade att en riksdagsledamot aldrig kan uttala sig helt privat. Det här borde vara en självklarhet för varje riksdagsledamot, säger Daniel Poohl, chefredaktör för tidskriften Expo som behandlar rasism och främlingsfientlighet. – Jag har väldigt svårt att se att en politikers inlägg på Facebook inte skulle betraktas som ett uttalande från en politiker. Som politiker tar man inte plötsligt ledigt och blir en privat person, framför allt inte i sina ställningstaganden i de sociala medierna, säger Poohl. Både Pekka Vennamo, ordförande för Sannfinländarnas föregångare Finlands landsbygdsparti, och Immonens partikamrat Tom Packalén har dragit paralleller mellan Immonens uttalande och Anders Behring Breiviks agenda mot kulturell mångfald. Trots att saken debatteras i samtliga medier har Sannfinländarnas partiledning meddelat att man återkommer till ärendet efter sommarlovet. Borde man inte kunna kräva att ett regeringsparti omedelbart tar ställning i en sådan här fråga? – Om det handlar om en stor fråga som många pratar om så är det väl självklart att partiet ska kunna förklara hur det ser på grundläggande frågor, såsom vad Finland ska vara för typ av nation och vem som har en plats i den nationen, säger Poohl.