Juhana Vartiainen ger Vasaregionen en eloge i en kolumn i går­dagens HBL (31.7.) Vartiainen är mannen som återvände till fosterlandet från S­verige som socialdemokrat men sedan, i samband med riksdagsvalet, bytte skepnad till samlingspartist. (SDP:s Antti Rinne sa inför valet att Vartiainen sumpat sina chanser att kandidera för s­ossarna efter att han slängigt kallat arbetslösa för ogräs.) Innan Vartiainen flyttade över till riksdagen var han chef för VATT, Statens ekonomiska forskningsinstitut. I våras medverkade han i en rapport om de långsiktiga förutsättningarna för industriell verksamhet i vårt västra grannland. En av rapportens slutsatser är att industrin gynnas av starka regioner där både infrastrukturen och arbetskraften är i skick. Det är med anledning av det Vartiainen nämner Vasaregionen. Men det mest centrala budskapet i rapporten är enligt Vartiainen ändå ett annat, nämligen hur internationellt inriktad framgångsrik industriell verksamhet måste vara. Det handlar inte om ”finska produkter” som tillverkas av ”finska råvaror” med ”finsk arbetskraft”. Det handlar om intensiv samverkan på en global marknad som man måste ha så stora kunskaper om som det bara är möjligt. Vartiainen nämner inte sin riksdagskollegas, sann­finländaren Olli Immonens uppmärksammade Facebookinlägg om den o­nda mångkulturalismen. Men han har antagligen haft det i bak­huvudet. Ett tryggande av sysselsättningen och bruttonationalprodukten går inte att förena med det ärkenationalistiska tänkande en del av Sannfinländarnas företrädare hänger sig åt. De gränsdragningar de eftersträvar är inte vare sig möjliga eller vettiga i verkligheten. Kauppalehti bad i veckan (29.7.) representanter för ett antal inter­nationellt verksamma företag att kommentera Immonens inläg­g. Det är givet att de som arbetar för företag verksamma på en global marknad inte kan tala för ett ärkenationalistiskt synsätt, med det är ändå intressant att ta del av deras svar. Wärtsiläs kommunikationschef Atte Palomäki säger att uttalanden som det här kan påverka människor som överväger att flytta till Finland negativt. Och att en person med de värderingar Immonen ger uttryck för inte precis skulle vara en tillgång i den mångkulturella arbetsgemenskap Wärtsilä utgör. Palomäki beskriver reaktionerna på Immonens utspel som kraftiga. En mer utomstående betraktare, amerikanen Keith Silveran­g, som är vd för fastighetsplaceringsbolaget Technopolis, förundrar sig däremot över att reaktionerna inte varit kraftigare. Han t­ycker att Finlands företagsledare och president varit onödigt tystlåtna. Om Finland vill skilja sig från de andra nordiska länderna är det här ett bra sätt, säger han ironiskt. ”Finland ... javisst ja, det där f­ascistiska nordiska landet.” Nokias Riitta Mård, ansvarig för bolagets mediakontakter, säger att ifall någon i ledande ställning inom Nokia uttalade sig på det här sättet i sociala medier skulle arbetsförhållandet i extrema fall kunna brytas. Men samtidigt som fördömandena strömmat in – en del genomtänkta, andra mindre genomtänkta – är det viktigt att komma ihåg att dialogen och diskussionen måste fortsätta. Även om den allra hårdaste kärnan i den grupp Olli Immonen är spjutspets för inte låter sig påverkas av några som helst argument, varken ekonomiska eller allmänmänskliga, måste majoriteten finländarna fortsätta att upprepa sitt budskap. Igen och igen och igen.