Beslutsfattarna i Vasa måste under hösten ta ställning till nästa stora investering. Wasa Station, som ska uppta hela busstationskvarteret, planeras bli ett landmärke på hela 23 våningar. Ett komplex med butiker, bostäder, hotell och utrymmen för kultur och idrott. Om det ska bli något av Wasa Station måste staden förbinda sig att vara med och betala för musik- och kongressdelen. Också en bollhall finns med i kvarteret. Konsertsalen, ”musikhuset”, blir högkvarter för stadsorkestern, men ger också möjlighet till stora konserter: 750 personer kan se musikal och opera, 1 000 personer kan höra konsert sittande och 1 600 kan stå på rockkonsert. Som kongresslokal rymmer salen 1 200 personer (VBL 1.10). Totalt beräknas kostnaden för Wasa Station uppgå till 200 miljoner euro. Hur stor stadens andel kunde bli är ändå oklart, men uppskattningarna rör sig kring 50 miljoner euro. Wasa Station kan bli energiklustrets ansikte­ ­utåt. Energilösningen för hela kvarteret blir tillräckligt speciell, med bland annat med egen sol- och jordenergi, för att få stöd av innovations­finansieringsverket Tekes. Det är uppenbart att Wasa Station-projektet står och faller med stadens beslut om konsert- och ­kongressalen, eftersom kulturfaciliteterna långt skulle utgöra ett dragplåster för den kommersiella verksamheten. Turerna kring ett musikhus i Vasa har varit många. Redan 1999 var tanken att man skulle påbörja planeringen av ett musikcentrum/konsertsal med målsättning att projektet färdigställs inför stadens 400-årsjubileum 2006. Men enighet om kostnader och tidtabeller gick inte att uppnå varför stadsstyrelsen i stället före­slog att en bro för lätt trafik skulle byggas mellan­ de två campusområdena, universitets­området i Brändö och museistranden/Academill, för att symboliskt knyta samman de båda universitets­områdena. Såväl konsertsalen som bron är fortsättningsvis på planeringsstadiet. En kombinerad konsertsal och ett kongress­centrum skulle regionen verkligen vara betjänt av. Det utrymmet skulle betjäna såväl kulturen som bildningen och definitivt öka regionens attraktionskraft. Tänk bara på musikfestspelen Korsholm, konserter för populärmusik och kongresser vi i dag inte ens kan drömma om. Ett konsert- och kongresscentrum är också ett ­exempel på ett projekt som kommunerna i regionen kunde samarbeta kring. Kanske inom ramen för ett gemensamt aktiebolag? Men det finns också många andra regionala projekt som står på kö. Går allt på räls kan vi ha en ny Kvarkenfärja i trafik mellan Vasa och Umeå 2018. Men det rör sig om stora pengar. Hela projektet går på cirka 150 miljoner euro. Kvarkenfärjan om något kan kategoriseras som ett regionalt projekt av mycket stor betydelse. För näringslivet kan spin-off-effekterna bli betydande. Detta borde avspeglas i alla kommuners intresse att delta i finansieringen av den nya Kvarkenfärjan. Det finns nämligen en stor outnyttjad utvecklings­potential i regionen. Unescos världsarvskommitté godkände enhälligt vid sitt möte i Vilnius i Litauen 12.7.2006 Kvarkens skärgård som ett världsnaturarvsobjekt. Svårigheterna att utveckla fungerande koncept som kunde locka de stora turistströmmarna för att beskåda världsnaturarvet har dock varit uppenbara. Havets hus har blivit ett i raden av regionala projekt som stampat på stället. Hästsportcentret är ett annat fiasko. Det enda­ som återstår av det projektet är en asfalterad vägstump för några miljoner euro som inte leder ­någonstans. Trots många gemensamma projekt lider vår ­region av stora samarbetsproblem. Eftersom ut­maningarna framöver bara blir större och större, och riskerna likaså, torde alla med regionens bästa för ögonen ta sig samman och tillsammans staka ut riktlinjerna för framtiden. I dag är vi i en situation där bron som skulle förena de bägge universitetsområdena är lika lång som vad Havets hus är högt.