President Sauli Niinistö gjorde ett överraskande utspel då han i sitt tal i samband med FN:s 70:e generalförsamling sade att det börjar vara dags för en kvinna som FN:s generalsekreterare. Enligt Niinistö har Finland under hela sitt 60 år långa FN-medlemskap varit en föregångare när det gäller jämställdheten mellan könen. Därför väntar sig Finland också att se flera utomordentliga kvinnliga kandidater till uppdraget som generalsekreterare. Det är hög tid att den andra hälften av mänskligheten tar tag i denna utmaning, konstaterade Niinistö. Generalsekreteraren väljs för fem år och kan omväljas en gång. Vid utgången av 2016 har Ban Ki-moon suttit två femårsperioder. FN-stadgan säger ytterst lite om valprocedur eller mandat. De fem permanenta länderna i säkerhetsrådet har vetorätt, men i praktiken avgör USA och Ryssland frågan sinsemellan. Sedan presenterar ordförandena för säkerhetsrådet och generalförsamlingen i ett gemensamt brev ett namn trots att generalförsamlingen inte dess mer är inkopplad i processen. Vi talar alltså om en process präglad av stort hemlighetsmakeri och som verkar vara helt sluten. Därför är det svårt att få fram vem som egentligen kandiderar till posten eller vem som kan tänkas vara aktuell. För klart är att det ändå lobbas aktivt för att påverka USA och Ryssland. Om kandidaterna trädde fram öppet skulle valet åtminstone få lite transparens. I stället för maximalt två perioder á fem år hör Finland och Estland till en grupp FN-medlemmar som föreslår att mandatet som FN:s generalsekreterare skulle ändras till en enda sjuårsperiod. Då skulle generalsekreteraren slippa föra en personlig valkampanj i slutet av sin första mandatperiod. Också en inflytelserik FN-grupp som kallas "The Elders", bestående av president Martti Ahtisaari och tio andra äldre statsmän med meriter inom fredsarbete och mänskliga rättigheter, kräver förnyelse. Gruppen anser att FN behöver en öppen process med ett genuint demokratiskt val. Men det kravet torde nog klinga för döva öron, trots att FN under sina 70 år haft åtta manliga generalsekreterare, men ingen kvinna. Därför var det välkommet att president Niinistö lyfte fram vikten av att öka transparensen i urvalsprocessen av generalsekreteraren och göra den så heltäckande som möjligt. Ett annat faktum är att FN under det senaste decenniet fått allt svårare med sin trovärdighet som fredsmäklare. Det har länderna med vetorätt i säkerhetsrådet nogsamt sett till. Spåren förskräcker, och FN borde definitivt få en nystart. En kvinna kunde väcka jätten och bryta de mönster som hindrar FN att ta följande steg i utvecklingen. De globala kulturella skillnaderna till trots.

Åland och finskan

Inför höstens lagtings- och kommunalval på Åland val har landskapsregeringen för första gången låtit ta fram informationsbroschyrer på olika sju språk för ovana väljare. Förutom svenska finns informationen om valet på engelska, estniska, lettiska, rumänska, ryska och thai. Enligt landskapsregeringens valadministratör Casper Wrede har en undersökning visat att många som flyttar till Åland önskar information om vem som är röstberättigad och hur valet går till. Någon information på finska som är det språk som, förutom svenska, talas av flest personer på Åland finns däremot inte – varken på landskapsregeringens hemsida eller i någon broschyr. Det förklarar Casper Wrede med att man informationen riktar sig till ovana väljare och framför allt till personer från länder utanför Norden. Man räknar med att alla som flyttar till Åland från Finland är bekanta med det åländska valsystemet eftersom det är väldigt likt det finländska. Men av någon anledning anser man ändå att det behövs information på svenska. Var finns logiken? Skärpning Åland!