Kultur
9.10.2015
Iiris Viljanen har släppt sololåt
Hennes sololåt "Årstavikens strand" bubblar i sociala medier, och Iiris Viljanen är glad för mottagandet.
Iiris Viljanen från Korsholm släppte låten "Årstavikens strand" redan i somras men videon laddade hon upp förra veckan. I och med videon har låten också börjar sjuda i sociala medier, men Viljanen har knappt hunnit titta på Facebook den senaste tiden.
– Men jag är jätteglad att folk gillar den. Låten är en kommentar på hur ett förhållande blev. Den är ganska deppig men har ändå energi – det finns en styrka i att personen vet vad den vill ha.
Viljanen skrev låten först på finska. Hon översatte den sedan till svenska eftersom hon bor i Stockholm och vill kunna framföra låten i Sverige.
– Det är samma historia i båda låtarna, men några detaljer har jag ändrat.
Tidigare har Viljanen bara gjort musikvideor som spelats in under livespelningar. Därför är videoinspelningen också en ny erfarenhet.
– Jag är inte van vid sånt, att synka och sjunga med i mina egna låtar i videor.
Iiris Viljanen hoppade av Vasas flora och fauna efter inspelningen av skivan "Släkt med Lotta Svärd". På bandets Facebooksida kan man läsa: "Även om det blev som det blev i höstas och att det fortfarande smärtar, så kvarstår ju faktum att Iiris är briljant." Men det vill Viljanen inte kommentera.
– Det är komplicerat, säger hon.
Just nu har Viljanen många spelningar på olika håll i Sverige. Samtidigt får hon nya låtidéer hela tiden och det gör att livet som soloartist fungerar riktigt bra för tillfället.
– Jag kan gå min egen väg och får bestämma.
Viljanen ska spela in och släppa en till låt, men jobbar också på en samling låtar. När hon uppträder i Österbotten nästa gång vet hon inte.
– Jag hinner inte planera så långt framåt. Just nu tar jag en dag i taget.
Vasas flora och fauna, Månskensbonden och Iiris Viljanen.
Pågår det en våg av finlandssvensk pop i den svenska musikvärlden?
– Svårt att säga. Jag är mitt i det. Men det är roligt att få spelningar och att så många kommer. Jag känner mig nästan lite konstig – som att jag är i min egen värld när jag spelar. Men det viktigaste är ju att man förstår känslan i musiken.