Alltid äventyrslystne muminpappan vandrar nu vidare till en ny dal. Muminmamman följer med. Liksom mumintrollet och – med viss tvekan – Snorkfröken. Snusmumriken, vagabonden, sluter upp bredvid muminpappan. Filifjonkan räknar med att den nya dalen är mer välstädad. Till och med Hemulen ser nya möjligheter och hänger på. Närmare 40 finlandssvenska författare överger Schildts & Söderströms (Sets) för nya muminfinansierade Förlaget. Vilken av våra mer namnkunniga författare som svarar mot vilken muminfigur ovan kan var och en roa sig med att själv försöka räkna ut. Många går men många blir ändå kvar i Sets led; Finlands svenska författareförening har cirka 200 medlemmar. Men i och med att många som väljer det nya förlaget hör till de mest inkomstbringande (Fagerholm, Lundberg, Donner med flera) är det här ett dråpslag för ekonomiskt trängda Sets. Förlaget gjorde en förlust på 3,3 miljoner 2014. Samtidigt förlorar Sets dessutom två välmeriterade förlagsredaktörer till uppstickaren. Man kan också säga att det som hänt är lite av ett uppsträckt finger gentemot de finlandssvenska fonderna, storägare inom förlagsvärlden. Det var fonderna som drev på den fusion mellan Schildts och Söderströms som genomfördes 2012. Ett stort förlag antogs vara bättre än två små – vid sidan av de verkligt små finlandssvenska förlag som också finns. Och Söderströms styrelseordförande Karl-Gustaf Bergh utmärkte sig genom att aningslöst jämföra författare med Lindexkunder. Det fanns alltså lika lite anledning att höra författarna inför förlagsfusionen som det fanns anledning att höra Lindexkunder inför Stockmans uppköp av Lindex. Sophia Jansson, styrelseordförande i Moomin Characters, talar däremot om det nya förlaget som en kulturgärning. (HBL 7.10). Det underlättas förstås av att Förlaget i motsats till Sets har rent bord, inga skulder. Muggtillverkaren Moomin Characters sitter sedan i fjol också på rätten till Tove Janssons litterära produktion, som tidigare innehades av dödsboet. Det guldägget överförs nu till det nya förlaget. Enligt Jansson föddes förlagsplanerna för ett år sedan. Bland författarna har tanken uppenbarligen ventilerats längre. ”Ända sedan fusionen”, skriver Ulla-Lena Lundberg i ett mail till VBL. Enligt henne var det fusionen, inte Sets som sådant – ”som jag önskar framgång och lycka” – som var problemet. Alternativlösheten, med andra ord. Fusionens tillskyndare hade inte uppmärksammat att trenden i förlagsvärlden på annat håll går mot mindre och rörligare förlag. ”Här har österbottningarna min aktning, för här har man sedan länge ordnat till ett förlag när man behöver det”, skriver Lundberg. För en författare är förlaget i bästa fall något av ett hem. När Schildts & Söderströms sammanslogs upplevde många i författarskrået att hemmet såldes ut bakom ryggen på dem som bodde i det. Litteraturen och dess förkämpar författarna är inte fogliga. Får inte vara det, om kulturlandskapet ska förbli levande och nyskapande. Det känns lättare att andas nu då Svenskfinland igen har två något större förlag. Måtte de båda överleva.