Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Rysslands ockupering av Krim och den ökade säkerhetspolitiska spänningen i Östersjöområdet har fått en och annan att undra över när grönklädda män dyker upp på Åland. Hotet blev konkret i och med den övning som Ryssland genomförde i mars i fjol. Enligt en rapport från den amerikanska tankesmedjan Center for European Policy Analysis (Cepa) fick33 000 ryska soldater öva på hur man intar Åland, Gotland, Bornholm och norra Norge. Enligt rapporten finns det en risk, om än inte särskilt sannolik, att Ryssland planerar en överraskningsattack mot Baltikum och de nordiska länderna. Också Steve Lindberg, säkerhetspolitisk expert, varnar för en plötslig offensiv mot strategiskt viktiga mål. Han har till och med en bild av hur Ryssland i så fall skulle gå till väga. – Det skulle ske via en inledande militärövning. Sedan skulle Ryssland överlämna en not med krav på en militärbas på Åland. Hur en sådan situation slutar beror helt på vilja och förmågan att mota ett sådant tilltag, sa Lindberg då han föreläste på en säkerhets- och försvarskurs i Vasa nyligen. Då tankesmedjan Magma arrangerade ett lunchsamtal om Åland och säkerhetspolitiken i Helsingfors i förra veckan avfärdade ambassadör René Nyberg den är typen av attackscenarier som "groggprat". Förre försvarsministern, SFP-ledaren Carl Haglund hakade på med en påminnelse om att Finland ju har rätt och plikt att försvara Ålands demilitarisering om denna mot förmodan vore hotad. Även om den säkerhetspolitiska miljön har förändrats på senare tid ser inte Haglund någon anledning till oro. Inte heller Barbro Sundback, socialdemokratisk politiker och ordförande för Ålands fredsinstitut, tycker att det finns några större hotbilder mot Åland i dagsläget. Sundback verkar tvärtom finna en stor trygghet i att Åland i folkrättslig mening har en stor mängd stater i ryggen för sin demilitarisering och neutralisering. Rysslandsexperten Henrik Lax kom därför att bli i princip den enda som lyfte fram kärnfrågan: Den huvudvärk som föranleds dels av en stor osäkerhet visavi Rysslands utrikespolitik, dels av Rysslands tendens att nonchalera internationella traktater.Lax vill därför att rikets beslutsfattare och ålänningarna hittar en samsyn om hur demilitariseringen ska försvaras. I dagsläget finns det till och med de som uppfattar den åländska demilitariseringen som ett hinder för Finland att försvara sig mot yttre angrepp. Nuvarande försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) valde att avböja inviten att närvara vid lunchmötet om Åland och säkerhetspolitiken. Jussi Niinistö sa i juli att Finland förbereder sig på en eventuell rysk ockupation av Åland. I Sverige har militärstrategin tagit sig konkreta former. Enligt riksdagens försvarsbeslut från förra våren ska en stridsgrupp med ett operativt stridsvagnskompani stå redo på Gotland år 2018. Det här kommer att förorsaka Sverige stora kostnader. Under kalla kriget var Gotland utrustat med kustartilleri, luftvärn och en hel pansarbrigad, men efter att Ryssland kollapsade blev Gotland avrustat så när som på hemvärnet. Sveriges TV4-nyheter avslöjade i förra veckan att fortifikationsverket har sålt ut alla militära byggnader till vrakpriser. Nu ska allt byggas upp igen, till betydligt högre kostnader än vad försäljningen inbringade. Det visar att Sverige till skillnad från Finland tar det säkerhetspolitiska hotet på allvar. Hur länge ska vi tolka luftrumskränkningar och rysk militärupprustning som utslag för en typisk, rysk skrämseltaktik?