Problemet är att ärendet är så komplicerat, sa ­Vasas stadsdirektör när stadens fullmäktige var samlat på måndagskvällen (VBL 2.2). Det var vid det mötet fullmäktigeförsamlingen beslöt att också Vasa anser att landskapet Öster­botten borde vara självskrivet som självstyrelseområde. Men det skedde efter en omröstning där skaran som var av annan åsikt var stor. (Andra omröstningen slöt i 34 ja, 25 nej, 6 blanka.) Det andra alternativet, stadsdirektörens och ­beredningens förlorande förslag, var att det öster­bottniska självstyrelseområdet borde omfatta ­gamla Vasa län. Komplicerat, jo. Komplicerat för att de tre regeringspartierna­ Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna blandat ihop äpplen och päron. Dessutom är det tillsvidare också oklart vem som ska betala för ­både äpplena och päronen. Regeringen som borde veta vet inte. Hur ska då någon annan kunna veta? Hur ska politiker lägre ner på stegen kunna fatta vettiga beslut mitt inne i dimman? Regeringen SSS vill som bekant få igenom både en hälsovårdsreform och introducera självstyrelseområden. Man vill, för att fortsätta på de slitna språkliga ­klichéernas väg, slå två flugor i en smäll. Detta för att partierna prioriterar olika flugor. Centern har sedan länge på agendan att bibehålla­ eller ännu hellre stärka partiets makt runtom i landet genom administrativa arrangemang. Det blev fullträff för partiet när länen slopades till förmån för dagens landskap. Nu vill Centerledningen ta ­ytterligare ett steg, göra om landskapen till självstyrelseområden och tilldela de allra flesta av dem ansvaret för nästan all vård. Frågan i hur hög grad det också handlar om en genuin strävan efter mer regionalt självstyre, det vill säga förstärkt demokrati, kan enbart Centerpartiets inre krets svara på. Men oberoende av vilket Centerns uppsåt är, är det ytterst viktigt att de blivande självstyrelse­områdena gör det allra bästa med den lilla bit av makt som kan tänkas trilla ner från maktens bord – i en tid när stora delar av landet töms på makt och folk till förmån för södra Finland. Samlingspartiet prioriterar vårdreformen med det för partiet viktiga tillägget att den bör öppna­ för privat företagsamhet inom vård­sektorn. Sann­finländarna verkar i den här frågan ha fått ­koncentrera sig på att balansera mitt emellan ­regeringens två andra partier, I Vasa fullmäktige utmärkte sig sannfinländaren­ Maria Tolppanen på ett positivt sätt genom att ­hålla ett försvarstal för det ”tvåspråkiga och mångkulturella” Vasa centralsjukhus. Därmed är vi tillbaka vid startpunkten: Att en ­debatt som skulle handla om självstyrelse­områdena samtidigt kom att handla om vård­områdena. Frågar man den stora allmänheten om vad som är viktigare, nya välfungerande vård­distrikt ­eller nya självstyrelseområden är det inget tvivel om vad en stor majoritet svarar. Det är vården alla ­omhuldar, vården alla förr eller senare behöver. Det borde ha varit regeringens ledstjärna. First things first, som det heter på världsspråket. För den här regeringen är knappast den sista­ ­regering Centern sitter med i. Det är inte själv­styrelseområden nu eller aldrig som gäller. med fullmäktigebeslutet i Vasa är nu enighet gällande regeringens självstyrelsepåbud uppnådd i landskapet Österbotten. Samtliga kommuner med Österbottens förbund i spetsen vill att landskapet ska utgöra ett självstyrelseområde. Återstår bara att hoppas att kursändringen inte­ resulterar i nya spänningar i stället för dem som försvunnit. Samlingspartistiska fullmäktige­ledamoten Raija Kujanpää varnade för det och ­signalerade att detta av SFP initierade beslut kan ses som negativt för landskapets finskspråkiga ­invånare. Är misstron mellan språkgrupperna längs kustremsan verkligen så stor att ett återuppståndet ­Vasa län (med klar finsk majoritet i motsats till den lilla svenska övervikten i landskapet Österbotten) ses som lösningen? Finns det efterfrågan på en frälsare från Seinäjoki?