För Göran Rosenberg, prisbelönt författare och son till invandare som överlevde Förintelsen, är asylrätten, det vill säga rätten att söka skydd i andra länder, grundläggande och viktig. Samtidigt har han respekt för att det måste finnas gränser, eftersom gränserna utgör ett skydd för samhället som i grund och botten är skört. På torsdagen föreläste Roseberg i Vasa på inbjudan av Vasabladet och Centret för livslångt lärande. Föreläsningen var en del av en serie som görs med anledning av Vasabladets 160-årsjubileum. Rosenbergs något paradoxala resonemang lägger fokus på den utmaning Europa står inför med anledning av flyktingkrisen. Framtidens samhällsbygge förutsätter stora förändringar. Just nu utgår bygget enligt Rosenberg i hög grad från rädsla, vilket inte bådar gott. – Tillit är samhällsbyggets energikälla. Rädsla bara förstör. Människor som agerar under rädsla gör aldrig bra beslut. Bara under 2015 sökte cirka en miljon människor asyl i EU-länder. Reaktionerna inom unionen har varit olika. Sverige har på kort tid tagit emot omkring 150000 personer medan Ungern mött flyktingar med tårgas. – Vi borde ha en gemensam europeisk asyl- och flyktingpolitik. Om det europeiska projektet misslyckas kommer nationell politik att synas som ett alternativ. Det vore otroligt tragiskt om den europeiska efterkrigsordningen som kom till stånd efter erfarenhet av självdestruktion inte kommer att kunna upprätthållas, säger Rosenberg. Efter andra världskriget låg Europa i ruiner. Tanken med den europeiska gemenskapen var att den skulle fungera som en garanti för att Europa aldrig mer dras in i ett världskrig. Strävan har varit att öppna de inre gränserna och bygga ett enat Europa. Men i dag går utvecklingen åt motsatt håll. Allt fler EU-länder skärper sin flykting- och migrationspolitik. Utvecklingen kan enligt Rosenberg i hög grad relateras till vad han kallar hemlöshet, det vill säga känslan av utanförskap i samhället. – Jag tror att rädsla och hemlöshet förklarar mycket av de politiska rörelser som växer fram nu. Med politiska rörelser avser Rosenberg allt från de högerpopulistiska partierna i Europa till terrorgrupper som IS. Något exakt recept för hur EU ska få bukt med den rådande oenigheten har Rosenberg inte, men han lägger fokus på två saker. Dels borde EU:s strukturer reformeras, dels borde mer fokus ligga på förutsättningarna för invånarna att knyta an till samhället. – Jag tror att vi gick för långt i vissa riktningar när det gäller kanske den monetära politiken, men också i andra saker. Om EU helt enkelt skulle kunna reformera sig självt till att bli mer anpassat till den verklighet vi lever i i dag, mer anpassat till skillnaderna mellan länderna och mindre ambitiös när det gäller att smälta ihop i en och samma ekonomiska form. Det tror jag är den möjlighet vi har. Hemlöshet är ett begrepp som Rosenberg reflekterat mycket kring. År 2012 tilldelades han Augustpriset i den skönlitterära klassen för sin bok "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz". Boken är en faktabaserad berättelse om fadern David Rosenbergs resa som överlevande från Auschwitz till Södertälje i Sverige. För David Rosenberg blev det, trots den grund det svenska samhället erbjöd, en kamp att hitta fast mark under fötterna. En kamp som han i slutändan inte klarade av, 15 år efter att han bosatte sig i Södertälje tog David Rosenberg sitt liv. – Hemmahörighet är ett grundläggande behov hos människan. Och om man lämnas utan fotfäste ökar betydelsen av detta. Den stora grupp judar som stod utan hemland, släktingar och historia bidrog starkt till att hemlösheten ventilerades flitigt efter andra världskriget. Bland annat den österrikiske författaren Hans Mayer, mera känd under sin pseudonym Jean Améry, ställde sig frågan hur mycket hem en människa behöver. Svaret är ju mer desto mindre man kan ta med sig av det. Den tysk-amerikansk politisk teoretikern med judiskt ursprung Hannah Arendt ansåg att till och med ett liv som slav är bättre än hemlösheten. En slav hade i alla fall en plats i samhället, det vill säga någonting att utgå ifrån. I dag saknas samma medvetenhet kring hemlöshet. Enligt Rosenberg måste vi börja reflektera över skörheten detta skapar i samhället och ta hemlösheten på allvar. Och hitta nya vägar för speciellt de utsatta grupperna att knyta an till samhället. – I dag går anknytningen till samhället via jobb. Mycket tyder på att det inte har samma betydelse i framtiden. Vi måste hitta andra sätt att fördela samhällets rikedomar.