SDP har ökat i popularitet med 1,1 procentenheter sedan september och därmed passerat Centern och samtidigt övertagit positionen som landets största parti. Väljarstödet för SDP är nu uppe i 21,3 procent medan Centern stannat på 20,9 procent. Samlingspartiet är på tredje plats med 17,7 procent. Sannfinländarnas understöd har parkerat under tioprocentsnivån och är nu 9,7 procent. Det innebär att de tre regeringspartierna nu har ett stöd på 48,3 av medborgarna. Undersökningen var beställd av Helsingin Sanomat och felmarginalen är två procentenheter i båda riktningarna för de större partierna (HS 24.10). Det mest anmärkningsvärda med undersökningen är dock att hela 41 procent av de tillfrågade endera inte ville avslöja vilket parti som har deras sympatier eller som inte tänker rösta överhuvud taget. Ökningen är tre procentenheter sedan motsvarande undersökning i september. Överraskande nog verkar det vara Vänsterförbundet som tappat i understöd till förmån för SDP och delvis De Gröna. Det naturliga borde ju ha varit att regeringspartiernas popularitet minskar. SDP har dock på ett anmärkningsvärt sätt ökat sitt understöd från knappa 15 procent sommaren 2015 till dagens 21,3 procent. Partiets medvid kunde också skönjas på Finlands svenska socialdemokraters (FSD) kongress i Åbo under veckoslutet. Där fördes både en politisk och ideologisk diskussion vars like vi inte har sett i FSD på en tid (HBL 24.10). Förutom det allmänna politiska läget, diskuterades ett kommunalvalsmanifest och utkastet till ett nytt principprogram för SDP. Aningen speciellt var dock att kongressen inte diskuterade det ordförandeval som är den intressantaste frågan på moderpartiets kongress i februari. Som väntat riktades kritik mot regeringens nedskärningspolitik, privatiseringen samt en skatte- och avgiftspolitik som drabbar de mest utsatta grupperna i samhället hårdast. FSD anklagar samtidigt regeringen för att ringakta bildning och genom sin politik skada kunnandet och kompetensen i landet. Också framtiden för Vasa centralsjukhus och svenska språkets ställning inom vården väckte farhågor. Människorättsfrågorna har alltid varit en hjärtesak för Socialdemokraterna, och FSD:s ordförande Viktor Kock tog också upp de politiska utmaningarna i samband med flyktingvågen. Även riksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta var bekymrad över att Finlands agenda är så nationalistisk och inåtvänd. Redan i sitt festtal i samband med att Sibbo socialdemokrater firade 50-årsjubileum (15.10) konstaterade hon att vi i dag utmanas av fascism, rasism, extremrörelser och språkhat. Enligt Feldt-Ranta flörtar Sannfinländarna öppet med rasism, kräver inte att deras kommunalvalskandidater skriver under den europeiska deklarationen Fri från rasism, och låter sina riksdagsledamöter vara aktiva i rörelser som är eller har täta kopplingar till högerextremistiska rörelser. Historien visat att vi inte ska blunda för dylika företeelser, trots att det är en svår och obehaglig kamp. För att ha framgång i val har man som oppositionsparti hjälp av en impopulär regering. Men för att driva en vettig politik bör man konkret påvisa vad som kunde göras bättre. Ordförande Kock konstaterade också helt riktigt att SDP bör anpassa sin politik till dagens läge, "men våra grundprinciper kan vi inte avstå från". Utkastet till principprogram, som behandlas på SDP:s partikongress den 2-4 februari 2017, är varken färdigt eller inte offentligt. I det nuvarande utkastet kallar sig SDP för ett feministiskt parti och talar också aktivare än tidigare om vikten av att papporna tar ut mer av föräldraledigheten (HBL 24.10). Det är lätt att vara kritisk, men det behövs mer än så för att driva ett land. Som HS undersökning visar är väljarna mer vilse än någonsin. Därför är det speciellt viktigt att partiets nya principprogram är relevant och samtidigt så konkret att väljarna ser alternativen bakom flosklerna. Målet kan ju inte enbart vara att vinna ett val.