Handen upp den som tycker att regeringen Sipilä för Finland i rätt riktning! Handen upp den som fortfarande ser fler positiva­ saker och möjligheter i regeringens åtgärder, reformer och förslag än hotbilder! Det finns framför allt två tydliga aspekter i rege­ringens planer och åtgärder som oroar starkt: Den finlandssvenska minoriteten är med all önskvärd tydlighet inte värd en röd cent. Och. Regeringens planer och redan genomförda åtstramningar tar vårt land allt närmare den amerikanska drömmen där rik blir rikare och alla andra fattigare – med allt vad det innebär. Någon må tycka att detta med språket och hotet mot finlandssvenskan är tjatigt. Ursäkta, men där har ni fel. Det är aldrig att tjata när man står upp för sina rättigheter, när man påpekar lagstridig­heter i reformer eller när man som minoritet höjer rösten i ett land där majoriteten av majoriteten slutat bry sig. Det är det enda och allt vi kan göra. Vi vet att regeringen inte ens bemödade sig om att utföra en språklig konsekvensbedömning inför­ ­valet av de tolv sjukhus med fulljour. Vi vet att Seinä­joki, som fick den stämpeln framom Vasa ­centralsjukhus, inte kan (och knappast aldrig kommer att kunna) betjäna sina patienter på svenska. Vi vet också att de som lider allra mest (ur ett språkligt perspektiv) när regeringen genomför sin landskapsreform är finlandssvenskarna. Undantaget Österbotten kommer finskan att dominera i resten av landskapen. Den kommunstruktur vi haft i landet nu har samtidigt varit en möjlighet för finlandssvenskarna att ha inflytande, menar forskaren Siv Sandberg vid Åbo Akademi (VBL 24.5). Med landskapsreformen minskar inflytandet kraftigt. I och med reformen uppstår även behovet av att göra ändringar i språklagen, eftersom den i dag i stor utsträckning bygger på kommunindelningen, enligt Sandberg (VBL 24.5). Då uppstår en skrämmande fråga, måhända på gränsen till konspiratorisk (men vem är inte det med en regering som denna): Med språklagen liggandes öppen på bordet, vad annat i den passar man på att justera? Vad gäller vårdreformen och den pågående kampen för fulljourstatus för Vasa centralsjukhus, ringer varningsklockor även gällande andra aspekter än de rent språkliga. När medicinalrådet Timo Keistinen säger att man i Vasa själv kan bestämma sin nivå på sjukvården, för att i nästa andetag säga­ ”i framtiden måste man förstås fundera igenom om pengarna som kommer från staten efter social- och hälsovårdsreformen räcker till all verksamhet” (VBL 21.5), så går det ju helt enkelt inte ihop. Eller så gör det. Vi vet att regeringen är mycket­ öppen till en utökad privatisering av i stort sett vad som helst. Det är inte långsökt att tänka sig att ­Keistinen i själva verket talar fullständig sanning, men att den nivå man själv bestämmer endast går att uppnå genom att privatisera delar av centralsjukhusets verksamhet och specialområden. Vackert så. Ett till viss del privatiserat sjukhus är väl bättre än ett avskalat sjukhus. Samtidigt är det bra att ha klart för sig att den privata sidan inte är till för alla, utan endast för den som har råd. Samma sak gäller utbildningen. Söfuks styrelseordförande Alice Lillas mer eller mindre vädjar om hjälp när hon i VBL 26.5 säger ”Yrkesutbildningen är hotad … vi kan inte skära mer”. Söfuk har tvingats spara över sex miljoner de ­senaste fyra åren. Totalt har 117 årsverken för­svunnit. Statens nya sparkrav på all yrkes­utbildning i landet är i dagsläget 190 miljoner euro. För Söfuks del innebär det ytterligare besparingar på nästan 1,5 miljoner (VBL 26.5). Enligt Alice Lillas går det inte att skära mer. Samtidigt har universiteten tvingats spara.­ Det pratas till och med om nedläggningar av universitet.­ Åbo Akademis senaste samarbetsförhandlingar, föranledda av allt mindre medel från staten, slutade i att nästan 90 årsverken försvinner. Samtidigt ska utbildningsinstanserna i ännu ­större utsträckning konkurrera med varandra på ekonomiska villkor. Vem kan locka flest studerande till sig och utexaminera flest – den får mest pengar från staten. I andra eller tredje hand kommer själva nivån på utbildningen. Även här öppnar det dörren för privatskolor, där endast de mest bemedlade har råd att insupa kunskapens nektar. De mindre bemedlade får ta det som lämnar över. I längden leder detta till en ytterligare polarisering, en tudelning mellan rik och fattig där de ­rika är få, men allt mäktigare. Den nordiska välfärds­staten, som väckt avund runt om i världen, monteras sakteligen ner i Finland av regeringen Sipilä. Fortsätter vi så här blir det åtminstone teoretiskt snart möjligt att en ”Donald Trump” leder vårt land i framtiden.

Tröstepris

Det är inget sjukhus med fulljour direkt, men ­Vasa vill att staten placerar sitt planerade domstols­ämbetsverk i staden. Förutom ett tiotal nya jobb och en förvaltning av landets alla domstolar, skulle placerandet av verket i Vasa också ses som en indikation på att staden och regionen är viktig. I detta fall anses då igen tvåspråkigheten vara ett triumfkort. Och. Allt behöver rimligtvis ej heller placeras i Seinäjoki (läs mer i dagens VBL).