Miljöskyddet har alltid funnits med i mitt liv, säger Johan "Jussi” Gullichsen. Han är kanske mest känd för den revolutionerande MC-tekniken i massaproduktion. – Jag är stolt över att ha fått vara med då vi minskade den absoluta belastningen från skogsindustrin på finska vattendrag till minde än en tiondedel, samtidigt som produktionen ökade. MC-tekniken, som blev hela pappersindustrins standard, minskade kraftigt energi- och vattenbehovet. I tisdags fyllde Gullichsen åttio, men innovationer är fortfarande aktuella. På gården Palikais i Somero, hustrun Annas släktgård, snurrar ett för Finland ovanligt fliskraftverk. Det genererar all värme och el för åtta­ bostäder, en stor verkstad och en spannmålstork. – Det här är bra sysselsättning för en man som inte kan sitta stilla. Värme ur fliskraft är inget nytt, men småskalig elproduktion är ovanlig. Allt startade då Gullichsen läste om nordösterbottniska före­taget Gaseks vedförgasar-, gas­renings- och generatorteknik. Tillsammans med Gasek har han modifierat en ­ordinär Valtramaskin. – Vi skruvade ut dieselmunstyckena och satte i tändstift, sänkte kompressionsgraden och monterade ett externt tändsystem. Motorn har gått tiotusen timmar, mer än en standardmotor i en traktor någonsin går, säger Gullichsen. – Det håller på att bli en produkt, den sista jag är med att utveckla. Uppfattningarna om gengasens skadliga effekter på motorer har kommit på skam. Gasreningen är så effektiv att Gullichsen enbart bytt tändstift och justerat ventiler. Kraftverksmodulen lämpar sig för större jordbruk, men intresset begränsas just nu av låga el- och oljepris. – För varje cent som elen stiger per kilowattimme så betalar den här igen sig snabbare. Många känner Gullichsen från seglingens värld. Han deltog i OS i ­Tokyo 1964 och har vunnit två gånger både VM-silver och Skandinaviska Guldpokalen. Men nu är det stopp. – Jag beslutade sluta när jag fyller åttio eller när jag blir världsmästare, skämtar han. På sommarstället i Åbolands yttre­ skärgård finns ännu ändå en sexnollsexa, en 70-årsgåva, så beslutet är kanske inte helt vattentätt. Men tävlingskarriären är över. – Nedgången i motorisk flinkhet kan kompenseras med mer is i ­magen, men det är inte roligt längre­ när man vet hur det borde gå men inte klarar av det. Brist på tidsfördriv har Gullichsen inte. Han finslipar automatiseringen på gården, återbygger våtmarker i skogen för att minska belastningen på vattendrag – och så finns 110 kilo­meter långa Pemar å. Den börjar i sjön Painio invid Paikais. Gullichsen har länge drömt om att göra något åt regleringen av vattnet. Nu har invånare, kommuner och kraftverksbolag ett samarbetsprojekt för en sanering av ån. Det har också gjorts en simulering av hur vattenkvaliteten kan förbättras. – Det har funnits en liten natur­vårdare i mig hela tiden.