I fortsättningen kan situationen vara en annan för museet har förnyat sig totalt. Sovjetkritiken fick mera utrymme, precis som allmänheten önskat. I en förfrågan som gjordes före renoveringen angav över 7000 besökare sina önskemål. – De populäraste önskemålen var vardagslivet i Sovjetunionen, humor, oliktänkare, fångläger och KGB. Alla dessa saker behandlades överhuvudtaget inte i den gamla utställningen, säger museichef Kalle Kallio. Personkult har man velat ersätta med en mångsidig utställning som går på djupet med Sovjetunionens historia och Finlands östkontakter och grundar sig på ny forskning. Museet berättar nu om Sovjetunionens uppgång och fall, säger Kallio. – Vi har varit väldigt noga med att vi inte får åka fast för förvrängning eller hemligghållande av vissa ämnen. I utställningen finns en miniatyr av ett fångläger under Stalins tid och kunskap om totalitarismen. NKVD-säkerhetspolisens läderrock representerar hotet från ordningsmakten på 1930-talet. Utställda finns också ett vardagsrum i Mustamäki förort i Estland och vaxdockor av Lenin och Stalin. Bara namnet kan ännu irritera Till och med från riksdagen kom det krav på att museet skulle stängas. Museet är säkert det mest hatade i Finland, säger Kallio. – Vi utgår nu från att museet duger för finländarna. Så klart finns det sådana människor som kan bli irriterade av bara namnet. Leninmuseet är ett av få politiskhistoriska museer i Finland, påpekar forskaren Pia Koivunen som är förtrogen med Sovjetunionens historia och kulturband. Andra enstaka museer är Urho Kekkonens Ekudden, Lapporörelsens museum och några personhistoriska museer över till exempel andra presidenter. Leninmuseet är ett bra ställe att gå till för att bekanta sig med Rysslands förflutna. – Landet är ändå en viktig granne för oss fortfarande.