NyhetsbildZoom
Viveca Dahl.

Jakten på sanningen

Viveca Dahl -
”Alla regeringar ljuger. Alla regeringstjänstemän ljuger.” Det är inte någon Trumpanhängare – eller mannen själv – som säger så.

Fast ifall det var USA:s president som uttalade sig skulle mening förstås mer sannolikt lyda: ”Alla regeringar utom min ljuger.”

Det är i stället en annan gammal man, 15 år äldre än 70-åringen Donald Trump, som har ordet. Han är, av dem som minns honom, ansedd som en ”god” sanningssägare.

Han heter Daniel Ellsberg och är för evigt förknippad med de så kallade Pentagon papers, den läcka som svängde den amerikanska opinionen gentemot Vietnamkriget.

Ellsberg arbetade i mitten på 1960-talet för USA:s försvarsdepartementet. Sedan hamnade han i Vietnam som utrikesdepartementets representant.

Vistelsen i Vietnam övertygade Ellsberg om att kriget inte kunde vinnas. Han blev också, än ­viktigare, övertygad om att så gott som alla beslutsfattare inom utrikes- och försvarsdepartementet delade den uppfattningen.

Men ingen sa något. Tvärtom hävdade landets departementstjänstemän och politiker i det längsta motsatsen. Det var i efterklokhetens spegel en typisk ”kejsaren har inga kläder”-situation.

Tillbaka i USA började Ellsberg arbeta för tanke­smedjan Rand Corperation, som skriver rapporter för försvarsdepartementets räkning. Där fick han tillgång till hemligstämplat materiel som klar­gjorde vad landets ledning egentligen hade för åsikt om möjligheterna till krigslycka i Vietnam.

1971 läckte Ellsberg Pentagon papers, 7 000 sidor sammanlagt, till New York Times.

Han räknade med ett långt fängelsestraff, men åtalet mot honom förkastades, eftersom mot­parten, Nixon-regimen, dessförinnan gjort sig skyldig till kriminella handlingar (inbrott, mordförsök) för att komma åt honom.

Daniel Ellsberg kunde höras i Sveriges P1:s ”Godmorgon världen” i söndags. Regeringstjänstemän ljuger också ofta när det talar med varandra, sa han. Det betyder inte att allt de säger är lögn, men vilken del som helst av budskapet kan potentiellt vara lögnaktig.

Det som, enligt Ellsberg, skiljer Trumpadministrationen från tidigare amerikanska regeringar är att den är så extremt villig att servera det den tror att anhängarna vill höra. Också i de fall där bud­skapet är lätt att belägga som fullständigt osant.

Under pågående krig är läget tillspetsat, men sanningen är inte lätt att hantera i fredstid heller. Det kan vara en viktig förklaring till att stora grupper nu med sådan glädje kastar den överbord. Eller rättare sagt kastar ambitionen att söka sanningen överbord. Den finns ändå inte, eller saknar betydelse.

Alla politiska partier, alla regeringar tenderar att överrapportera sina framgångar och tala mer tyst om nederlagen. Det är ett faktum som med­borgaren ska vara aktivt uppmärksam på. Det är inte märkligare än att enskilda personer oftast undviker att sätta fokus på sina misslyckanden – speciellt om de exempelvis intervjuas med anledning av att de söker en arbetsplats. Inför val söker också politikerna en ”arbetsplats.”

Betyder det att politikerna ljuger med stort L? Det är en filosofisk fråga som det inte går att ge tvärsäkra svar på. Det beror på.

Processen kan innefatta sådant som utan tvekan måste klassas som lögn. Av typen ”Nej, jag deltog inte alls i det beslutet”, fast personen bevisligen var på plats då beslutet fattades. Att undvika ett tema är inledningsvis ingen regelrätt lögn. Men någonstans på en glidande skala passeras en gräns där att undvika blir att vilseleda och den definitiva lögnen knackar på dörren. Då öppnar en del dörren, andra backar och söker en hederligare utväg.

Verkligheten ser olika ut beroende på var du står, vilka dina faktiska erfarenheter i livet är, vilken din plats i samhället är. Det obehagliga med höger­populistiska ”sanningssägare” är att de saknar ödmjukhet inför den svårfångade sanningen. Deras sanningar saknar nyanser.

Det får inte leda till att de som anlägger moteld blir lika ensidiga. Men den risken finns när slaget om sanningen blivit så högljutt som det nu blivit.

Andra läser just nu
Kommentarer


Äldre kommentarer

Regler för kommentarer

Kommentarerna är ett forum för att diskutera artikeln och de tankar som artikeln ger upphov till, samt tillföra ny kunskap i ämnet.

Samtliga kommentarer förhandsmodereras. Modereringen sker med jämna mellanrum, förutom mellan 22.30 och 06.30 då ingen moderering och således ingen publicering av kommentarer sker.

Du får inte skriva kommentarer som bryter mot någon lag som tillämpas i Finland: göra dig skyldig till ärekränkning, sprida kränkande uppgifter om andras privatliv, hetsa mot folkgrupp, bryta mot tystnadsplikt m.m. Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om språk, ras, religion, kön eller sexuell läggning. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg som inte tillför debatten något nytt eller som vi på annat sätt uppfattar som olämpligt.

Alla som kommenterar våra webbartiklar förväntas göra det under sitt eget namn. För att kunna delta i webbdebatten måste du ha ett Facebook-konto. Vi förbehåller oss rätten att helt och hållet blockera sådana kommentarsprofiler som vi bedömer som falska.

Likaså förbehåller vi oss rätten att välja vilka artiklar som kan kommenteras. Kommentarer under webbartiklar kan också bli publicerade i den tryckta tidningen, men besluten om vilka kommentarer som väljs ut till papperstidningen fattas av debattredaktören.

Våra huvudnyheter

Mest läst senaste veckan