Det enda som är säkert, enligt experterna, är att systemet som föds är ofullbordat.

– Det utvecklas när det sätter igång. Först blir det förvirring men så småningom, bara man tänker på vad man verkligen strävar efter, finns en möjlighet till ett alldeles bra system, säger ledande effektivitetsrevisorn Sari Hanhinen Revisionsverket till FNB.

– Vårdreformen är så omfattande och tidtabellen så stram att många detaljer i barnskyddet inte kommer att utredas i förväg, tillade Hanhinen i sitt anförande under Barnskyddsdagarna på tisdagen.

Specialexpert Virva Juurikkala på Social- och hälsovårdsministeriet delar Hanhinens åsikt om att reformen är halvfärdig.

– Det är säkert att det inte blir en färdig modell utan den korrigeras och slipas.

Juurikala säger bland annat att det tills vidare är omöjligt att säga vad valfriheten innebär i barnskyddet.

– Det kan vi inte veta eftersom lagen ännu bereds. Allmänt taget betyder det ju att finländaren kan välja den anställda man jobbar med eller vilket kontor man söker tjänster från. Vilka alla som omfattas av det här i barnskyddet är öppet.

Juurikkala motiverar brådskan med att man redan i tre regeringsperioder jobbat med reformen.

– Folket på fältet orkar inte mer med ständig osäkerhet, så jag tycker att det är viktigt att man får en lösning på nästa nivå. Trycket att få beslut är hårt.

Centralisering en risk

Hanhinen säger att barnskyddsmarknaden håller på att förändras på samma sätt som hälsovården – stora aktörer köper upp mindre. Hon säger att det finns en risk för att branschen koncentreras hos för få och att de kan börja bestämma priset för tjänsterna.

– Klart att det är en risk om marknaden koncentreras till en stor producent. Barnskyddstjänsterna är ju redan nu mycket dyra.

Hanhinen berättar att en del av kommunerna har börjat producera barnskyddstjänster själva igen eftersom de tröttnat på dyra tjänster vars kvalitet inte motsvarat behovet.

– Statens finansiering till landskapen kommer efter vårdreformen att vara så liten att de noga måste överväga om de producerar tjänsterna själva eller köper dem.

Hanhinen tror att den njugga finansieringen kommer att vara det som styr landskapen att hitta det effektivaste sättet att producera tjänsterna. Hon påpekar att det nu går mycket pengar till att det finns överlappningar i systemet och familjerna skickas från en lucka till nästa.

– Man tänker sig att man sparar när folk får tjänster snabbare, genast och bollandet hit och dit tar slut.