I Österbotten har det uppstått ett nymornat intresse för en modell med regionkommuner och primärkommuner. Detta sedan kommun­utredningsmannen Rauno Saari lanserat ett sådant alternativ för Tammerforsregionen. Alternativet kunde innebära att bland annat markanvändning, trafik, boende, social- och hälsovård samt utbildningen på andr­a stadiet skulle handhas av regionkommunen medan närservicen, främst småbarnsfostran och grundläggande utbildning skulle handhas av de gamla primärkommunerna. Inom ramen för kommunfusionsutredningen föreslår nu Malax en utredning om hur denna ”europeisk stadsmodell” kunde tillämpas av kommunerna i Vasaregionen och Sydösterbotten (Vbl 12.2). Modellen känns bekant. I själva verket är det bara en ny klädedräkt för den modell med kommundelsförvaltning som Vasa stad lanserade så tidigt som 2007 och som grannarna skyndade sig att omöjligförklara. Den modell Vasa föreslog för kommundelsförvaltning var ­kommundelsnämnder som väljs med beaktande av kommun­delens språkliga och politiska sammansättning. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Lågkonjunkturen har slagit hårt mot såväl stat som kommun, ekonomin har rasat och skuldsättningen ökar på ett oroväckande sätt. Eftersom statsandelsreformen medför att bidragen till kommunerna minskar radikalt, är goda råd dyra. Det är mot den bakgrunden man måste spegla Malax kommuns helomvändning angående den europeiska stadsmodellen, ­Tammerforsmodellen, Vasamodellen eller vad man nu föredrar att kalla den. Modellen är dock omgiven av många frågeställningar, bland ­annat om det är regionkommunen eller primärkommunen som ska agera beskattare. Om det är regionkommunen uppstår frågan enligt vilka kriterier pengarna ska fördelas till primärkommunerna. Om det är primärkommunerna får vi en regionkommun av samkommunsmodell som i princip tar över alla uppgifter av primärkommunen, och alla pengar. Här är utmaningen den svåra omdefinieringen av den kommunala självstyrelsen. Jämförelser har gjorts med Sverige. I Sverige finns tre beskattande nivåer: stat, landsting och kommun. Samtliga nivåer har alltså ”egna pengar”. Ingen har ännu föreslagit att Finland borde införa en ny beskattande nivå: regionkommunen. Skapandet av ytterligare en beskattningsnivå känns dock befängt. Den modell som nu lanserats som räddningen undan kommunsammanslagningar har ingen lagstiftning vare sig om uppgifter ­eller finansiering. Däremot kommer Vasamodellen enligt uppgift att inbakas i den nya kommunallagen. Det lokala organet kommer sannolikt att vara ett kommundelsfullmäktige, och förändringen består i att detta fullmäktige i framtiden väljs vid direkta val, och därmed garanteras den regionalt riktiga sammansättningen. Men statsrådets uppdrag till kommunerna handlar inte om att jämföra olika alternativ. Uppdraget är bara ett: utred för- och nackdelar med fusioner. Önskar kommunerna gå in för frivilliga lösningar är fältet öppet för kreativa lösningar. Modeller finns, kejsaren behöver inga nya kläder.