Då forskaren Katarina Graffman bad unga i Svenskfinland fundera efter och nämna vilka medier de följer började de fundera. Vid närmare eftertanke räknade ungdomarna upp: Instagram, Facebook, What’s up, Netflix … ”Media är ett ställe där man kan umgås med sina vänner och berätta för dem om sitt liv”, säger en av de intervjuade. Undersökningen är en del av ett komparativt forskningsprojekt om mediers betydelse för unga i Svenskfinland, Skottland och Sverige. Graffman har inte bara frågat utan också gjort fältstudier hos familjer. Efter en tids diskussion om medier frågar så en av ungdomarna: ”Menar du att teve också är medier?”. Teve definieras av unga som familjegemenskap, då alla är tillsammans, slötittar, slappar och sysslar med samma sak. De tidningshus som inte inser att mediekonsumtionen redan i dag ser helt annorlunda ut för yngre konsumenter än för de äldre kommer inte att överleva många decennier. Därför är det viktigt för alla – journalister, annonsförsäljare, marknadsförare, direktörer, att gå ut till användarna och bekanta sig med deras vardag ­enligt devisen: ”lita inte på vad människor säger, människor säger en sak och gör en annan”. Graffman visar att flitigt användande av sociala medier ännu kan vara skambelagt. Man skäms litet för att vara beroende av att kolla vad kompisarna har för sig på Instagram. Läsarundersökningar är inte ensamma svaret på vart medie­beteendet är på väg. Definitionen av media bland de unga informanterna i Svenskfinland kan definieras som ”att ha koll”. Då gäller det koll på kompisarna. Forskare talar om filterbubblan. Genom sociala medier står människor i kontakt med andra som har liknande intressen och är i samma ålder. Om detta, att umgås med likasinnade, blir uppgiften för morgondagens medier är vi illa ute. Vi står inför ett demokratiproblem. Oberoende av nytt mediebeteende och strukturella förändringar är det oerhört viktigt att värna om den obundna kritiska journalistiska granskningen. Det gäller stat och kommun, ja alla instanser som styr våra liv. I mediehusen trängtar man efter så kallade klickmonster, att få många klick på webben för att locka annonsörer. På Vasabladets webb har de enskilda inslag som lockat flest klick under senaste tid varit vårt aprilskämt om helikoptern som distribuerar tidningar och Jakobstadsflickan Smoukahontas som blev Hollywood­kändis. Visst ska vi ha roliga och underhållande nyheter, men de ska vara russinen i kakan, de små glädjeämnena som lättar upp och gör att vi orkar engagera oss i mera svårfattliga sammanhang. I dag är alla medieaktörer och vi har inte längre någon självklar mätare på kvalitet. Kvaliteten definieras olika beroende på vem du frågar. Inom medieforskningen talar man hellre om värde, vilket värde har innehållet för dig? För unga är det viktigt att få ha sina nätverk för sig själva. Facebook blir mindre populärt i takt med att föräldragenerationen gått med. ”Första gången jag hörde om någons mamma som gått med i Facebook blev jag helt chockad”, svarar Fanni, 15 år. Men Graffman talar om behovet av ”fyrtorn”, enskilda personer vars information man litar på. För ungdomar måste vuxna, hemma och i skolan, finnas till hands och vara intresserade av att diskutera, också svåra och allvarliga frågor. För att kunna kommunicera med unga måste äldre känna till den nya verkligheten. Bland annat därför är Graffmans forskning viktig.