Rigiditeten i det politiska Sverige står i bjärt kontrast till den smidig­het landet inom andra områden visat i anpassningen till en förändrad marknad. Trots att allt fler svenska politiker insett att det nuvarande blockpolitiksbaserade systemet med svaga minoritetsregeringar­ har kommit till vägs ände och kräver nya lösningar, verkar de rikssvenska politiska partierna vara mycket konservativa i sina handlings­mönster. Kanske man är sina ideal trogna på ett annat sätt än i Finland? Resultatet av riksdagsvalet i september innebar att de främlingsfientliga Sverigedemokraterna (SD) behöll sin vågmästarroll. Men eftersom SD denna gång valde att höja profilen tog resan för social­demokraten Stefan Löfvens rödgröna minoritetsregering slut ­redan vid första hållplatsen, då den borgerliga Alliansen och SD tillsammans fällde Löfvens budgetförslag. Löfven gav upp och utlyste nyval till den 22 mars 2015. Erkännandet av Palestina kvarstår nu som det enda regeringen Löfven fick till stånd. Och ett budgetförslag som föll och som ­enligt de rödgröna själva innehöll förslag om skattehöjningarna som skulle ha bidragit till att dämpa sysselsättning och tillväxt. Inte mycket att ha med sig i den nya valrörelsen alltså. Det enda de politiska blocken varit eniga om har varit att frysa ut och isolera SD, men då inget samarbete finns mellan blocken står det politiska Sverige därför mer eller mindre handlingsförlamat. I teorin kunde situationen locka de små partierna inom Alliansen, som hotas av fyraprocentsgränsen, till att söka nytt utrymme för tillväxt i en förändrad politisk miljö och kanske själva skaffa sig en vågmästarroll. Några indikationer på detta finns ännu inte. Ett nytt ansikte i valkampanjen är Anna Kinberg Batra som väljs till ny partiledare för Moderaterna (M) vid en extra stämma­ den 10 januari. Bytet av partiledare öppnar för en omformulering­ eller ­åtminstone finslipning av partiets linje i de frågor som i september­valet medförde att exempelvis moderata pensionärer i hög utsträckning valde att rösta på SD, nämligen invandrings- och integrationsfrågorna. M har haft svårt att vinna kvinnorna. Där kan Kinberg Batra med sitt feministiska engagemang sänka tröskeln. Kanske Sverige i ­Anna Kinberg Batra har landets första kvinnliga statsminister? Hon talar också om en ny arbetslinje i integrationspolitiken. Det innebär att M vill ställa högre krav på nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare. I så fall följer Moderaterna systerpartierna i grannländerna som närmat sig högerpopulister och extrem­höger för att säkra makten. Eftersom SD:s mål, att tämja mångfalden av åsikter, inte är speciellt demokratisk gäller det för M att vara ­ytterst aktsamma i sina frierier till SD:s väljare. Det gäller att hålla sig inom ramarna för folkhemstanken. Den färskaste opinionsmätningen visar att de borgerliga partierna i Alliansen med ett understöd på 43,4 procent åter är ­större än de tre rödgröna partierna som nu stannade på 41,1 procent. Samtidigt ökar SD från 12 till 14 procent. Signalen är klar. SD stärker med all sannolikhet sin vågmästarroll efter valet i mars. Alternativen för de politiska blocken är att de endera börjar prata med SD eller med varandra. Insikten som måste sjunka in hos både moderater och social­demokrater är att det krävs ett blocköverskridande samarbete för att Sverige ska kunna lösa det politiska dödläget.