Delad börda, säger EU-kommissionen. Nej, nej, mindre börda, säger Sannfinländarna. Partiet leder den arbetsgrupp som grunnar på hur Finland ska förhålla sig till invandring under de kommande fyra åren. Gårdagen och denna dag är arbetsgruppernas dag i finländskpolitik. Regeringssonderaren Juha Sipilä har valt att föraregeringsförhandlingarna vidare i arbetsgrupper: en strategigrupp, en grupp för utrikes- och säkerhetspolik, en för EU-frågor, en för invandring. För den sistnämnda gruppens del sker det saker av betydelse på EU-nivå i morgon. Då väntas EU-kommissionen lägga fram ett handlingsprogram om immigrationen till EU. Kungstanken är att ansvaret för människor som kommer till EU-länderna måste fördelas jämnare. Det är det enda rimliga, det enda mänskliga. Samtliga finländska Europaparlamenteriker röstade förraveckan för principen om delad börda. Ja, utom Sannfinländarna. Anne Suominen, Yles politiska specialredaktör, spekulerar på Yles webb (11.5.) om att det kan leda till att Sannfinländarna, som kräver minskad flyktingkvot, i stället tvingas svälja en ökning. Verkligheten i form av tragedier på Medelhavet och EU:s över­höghet skulle köra över den finsknationalistiska retoriken. Man kan ju alltid hoppas. Hur tänkte Juha Sipila när han gav Sannfinländarna ordförandeskapet för invandringsarbetsgruppen? Att det trots allt var mindre ”farligt” än att ge partiet i uppdrag att utforma utrikes- och säkerhetspolitiken, som nu leds av Centerns Timo Laaninen? Att ord­förandeskapet skulle göra partiet mer kompromissvilligt? Till­mäter han inte ordförandesskapet någon större betydelse? Eller tycker vår sannolika blivande statsminister faktiskt att det är rätt parti på rätt plats? Ordförandeskapet i fråga gick till Juho Eerola, 40-årig Kotkabo, partiets tredje viceordförande. Han var i tiden medlem i purfinska sammanslutningen Suomen Sisu, men skrev ut sig, eftersom det ”användes som ett slagträ mot honom och partiet”. 2011 blev det uppståndelse kring Eerolas dåvarande riksdags­assistent Ulla Pyysalo som ansökt om medlemsskap i nynazistiskt anfrätta Suomen vastarintaliike (ungefär Finskt motstånd). Eerola var nog medveten om det, hävdade Pyysalo. Bekantar man sig med vad mannen sagt i offentligheten blir man aningen förvirrad. Han har jobbat cirka 10 år med flyktingmottagning men kommit till slutsatsen att det inte är någon vits. Ulandsbistånd är det heller ingen vits med, med ytterst få undantag bara bortkastade pengar. Alltså: Ta för allt i världen inte hit ”dem”, men hjälp ”dem” ingen annanstans heller. Eerolas inställning till sexuella minoriteter är också anmärkningsvärd. Gasattacken mot ett Pridetåg i Helsingfors 2011 var upprörande för att den drabbade ett treårigt barn. Men skyldiga till det var det ansvarslösa regnbågsfolket som tagit barn med i tåget. De närmaste fyra åren blir avgörande för hur Sannfinländarna utvecklas som parti. Blir inkröktheten och intoleransen värreeller mildras den? Också ”regeringskumpanerna” Centern och Samlingspartiet har ett stort ansvar. Sipilä sa i går att han ”inte ser någon dramatik”. Nej, grundläggande förändringar i samhälls­klimatoch attityder inleds sällan med dramatiska trumpetstötar. De kommer långtsamt, smygande. Innan någon riktigt fattat hur det gått till har det som tidigare varit otänkbart blivit normalt.