I år har folk kunnat skicka in fästingprover till forskningsgruppen när man i fjol stödde sig på fästingobservationer som meddelades via nätet. En del observationer var också så mångtydiga att man inte kunde avgöra vilken eller vilka fästingarter det var frågan om. – I fjol observerades taigafästingen enbart på fem orter. Nu ser det ut som om den är rentav vanligare än den allmänna fästingen vid Bottniska vikens kust, säger hon. Fram till måndagen hade forskarna fått in nästan 5 000 prover, av vilka de redan har hunnit undersöka hälften. En lekman ser inte skillnad på en allmän fästing och en taigafästing. Artbestämningen görs först med mikroskop och säkerställs senare med DNA-undersökningar. Vidare reder man ut vilka sjukdomsalstrare de bär på. – Tidigare tänkte man att endast taigafästingen bär på TBE-virusets så kallade sibiriska form. Hjärnfebern som förorsakas av det är farligare och mer aggressiv än den som förorsakas av den vanliga europeiska arten. Nu har man emellertid konstaterat att båda fästingarterna kan bära på såväl den europeiska som sibiriska formen. Noggranna kartor över var de olika arterna förekommer kan man ännu inte teckna, eftersom det tar tid att undersöka tusentals prover. – Preliminärt ser taigafästingarna ut att förekomma främst i Österbotten ända till botten av Bottenviken, men det har också gjorts observationer i Birkaland och Savolax-Karelen. Smittfallen har inte ökat Institutet för hälsa och välfärd har fått först sju anmälningar om hjärnfeberfall i år, när motsvarande siffra i fjol var 10. Årligen brukar det förekomma ett femtiotal fall. Under de senaste åren har cirka 1 600–1 700 personer fått borreliosis via fästingar. I år har drygt 500 fall rapporterats. – Största delen av fästingsmittfallen inträffar i augusti-september så det ännu svårt att ge en uppskattning om årets siffror, säger specialforskare Satu Murtopuro vid institutet för välfärd och hälsa. Klart tätast förekommer fästingarna på Åland.