Wikileaksgrundaren Julian Assange trädde ut på balkongen till Ecuadors ambassad i London i fredags. I handen hade han utlåtandet från den FN-grupp som anser att han bör släppas fri. Assange har bott på ambassaden sedan 2012. På balkongen talade han bland annat om hur det drabbat hans helt oskyldiga barn. Deras identitet är okänd, av säkerhetsskäl, eftersom fadern är så känd. För det kan väl knappast ha varit den kände, vuxne sonen Daniel som Julian Assange i första hand syftade på? Men vem/vad är det egentligen som hållit Assange instängd på ambassaden? Och vad är det för FN-organ som ansåg honom vara ”godtyckligt frihetsberövad i strid med internationella åtaganden”? UNWGAD (som förkortningen lyder) sorterar under FN:s människorättskontor i Genève. Bakom förkortningen döljer sig ingen internationell domstol utan en arbetsgrupp mot godtyckliga frihets­berövanden, sammansatt av folkrättsexperter. Gruppen har fem medlemmar. Nuvarande ord­föranden Seong Phil-Hong kommer från Syd­korea, de övriga från Mexico, Benin, Australien och Ukraina. Alla är män. Australiern jävade sig, eftersom Assange är australier. Ukrainaren var av annan åsikt. Enligt honom – namnet är Vladimr Tochilovskij –har Assange befunnit sig på ambassaden ­enbart för att undvika ett gripande, som många andra på flykt undan en hotande rättegång. ”Sådana platser för självvald isolering kan inte beaktas som frihets­berövande i arbetsgruppens mening”, skriver Tochilovskij. (DN) Det friande utlåtandet kom alltså från tre personer. UNWGAD tar naturligt nog inte ställning till de misstankar om sexbrott som finns mot ”internen” på Ecuadors ambassad, misstankar som härrör sig från ett Sverigebesök 2010. Tre av de misstänkta brotten (olaga tvång, sexuell ofredande) är nu preskriberade. Sista fallet (misstänkt våldtäkt) preskriberas först 2020. Assange tog inte heller han ställning till de här anklagelserna i talet på balkongen. Där var det alltså inte minst en oroad familjefar som talade, ­medan kvinnliga supporters ropade ”Vi älskar dig, Julian Assange.” Ändå var det de här anklagelserna som utlöste händelsekedjan som förde Assange till Storbritannien och, via fängelse och husarrest, till Ecuadors ambassad. Den brittiska polisen har sedan 2012 spenderat miljoner pund på vakthållningen utanför beskickningen. Enligt The Guardian har ordningsmakten fortsättningsvis för avsikt att gripa honom om han lämnar byggnaden. Assange vill som bekant inte prövas i Sverige. Han befarar att landet kan tänkas utvisa honom till USA – vars myndigheter har ett ont öga till honom efter Wikileaks minst sagt besvärande avslöjanden om amerikanska arméns agerande i Irak. Svenska UD:s rättschef har inför UNWGAD försäkrat att någon sådan risk inte finns. USA har, enligt samma källa, inte heller inkommit med någon begäran om utlämning. Men Sverige utfästelser har inte övertygat ­Assange, trots att han haft lång betänketid. ­Andra be­dömare kan kanske tycka att behandling i en nordisk domstol inte borde vara så illa, speciellt ­inte i internationell jämförelse. Wikileaks står för öppenhet, också med känslig information. Men på ett personligt plan har grundaren inte förmått leva upp till öppenheten genom att underkasta sig rättslig prövning i det land han i ilskan kallat feminismens Saudiarabien. Att konstatera det är inte att förminska hans betydelse för Wikileaks. Men det är så han mest passionerade supporters och en stor skara konspirationsteoretiker sett det.