Det går säkert bra att Nobelfira ändå, men ett sådant tomrum dansar man inte förbi så lätt.

Hur fantastiska och häpnadsväckande upptäckter årets övriga pristagare än har bidragit till, hamnar de för många i skuggan av Den frånvarande litteraturpristagaren.

Nobelveckan har starkt dylansk prägel i Stockholm. Flera Dylan-evenemang före prisutdelning och bankett, flera efter.

Spekulationer in i det sista om vem som ska hålla hans tacktal efter middagen i stadshuset.

Sent besked från Svenska akademien: Musikern och författaren Patti Smith blir solist vid prisutdelningen i Konserthuset. Hon ska framföra "A hard rains a-gonna fall", en Dylan-klassiker från 1963 i arrangemang av Hans Ek och med Kungliga filharmonikerna.

Litteraturpristagaren har inte någon representant på scen. Presentationstalet hålls av Akademiens Horace Engdahl. Diplom och medalj får Dylan vid annat tillfälle.

Att den 75-årige amerikanen är upptagen med annat – som absolut inte låtit sig ruckas på trots avisering långt i förväg – har kommenterats till tristess.

Förklaringen blåser fortfarande runt i vinden.

Men kanske räcker det med att titta på Youtube när sång- och dansmannen plågar sig igenom Polarprisets ceremoni i Berwaldhallen 2000.

En mer illa dold obekvämlighet har väl aldrig skådats.

En Nobelvecka hade blivit sju resor värre.