"Snön brände som eld. Det var märkligt att snön kunde vara så het, så underligt röd". Så inleds Ann-Luise Bertells roman "Vänd om min längtan". Boken finns säkert i flera julklappssäckar runt om i Österbotten. Det är inte alltför långsökt att tro att Peter Sandströms "Laudatur", Anita Wikmans "Nykarleby i backspegeln", Malin Klingenbergs och Joanna Vikström Eklövs "Den fantastiske Alfredo" och Alfred Backas "Finland hundranånting 1917–2017" är böcker som också blir jul- och mellandagsläsning.

Det har varit ett anmärkningsvärt kulturår med österbottniska mått mätt, speciellt gällande litteraturen. Sandström nominerades till Finlandiapriset och Runebergspriset. Bertells roman blev en österbottnisk succé – och hon fick Svenska Yles litteraturpris. Klingenberg och Vikström Eklöv är nominerade i nya kategorin Runeberg junior. Catarina Gripenberg, österbottning bosatt i Köpenhamn, fick Sveriges Radios lyrikpris för diktsamlingen "Handbok att bära till en dräkt". För att nämna några framgångar. Dessutom har första upplagan av flera färska böcker sålt slut.

"Man brukar säga att Finland behöver modiga handlingar, i Öster­botten har vi alltid handlat." sade Tomas Häyry, Vasas stadsdirektör, i ett helt annat sammanhang, nämligen ambitionen att få Teslas gigantiska fabrik placerad i Vasa. År 2016 innehöll många modiga kulturhandlingar. Det är modigt att skriva en bok, att arrangera en konsert, att måla en tavla och visa den för andra, att spela in en låt eller skriva ett manus och framföra det på scen eller på film. Ibland är slutresultatet lysande, stundtals är det bra – någon gång är det mindre lyckat. Men det är alltid modigt. Kulturframgångarna – som ger Österbotten publicitet, fint rykte och förhoppningsvis även blir en exportvara – kommer inte gratis.

Inom idrotten poängteras ofta hur viktigt det är med juniorarbetet. Idrotten ska – i den bästa av världar – skapa sunda ideal, vara glädjefyllt, men även långsiktigt ge både bredd och topp. Det krävs kompetenta tränare och goda träningsmöjligheter. Samma faktorer är viktiga även inom kulturområdet. Tidigare i år gav tankesmedjan Magma ut ­skriften ­"Riktlinjer för en ­kulturpolitik på ­svenska", skriven av Wivan Nygård-­Fagerudd och Mikael Koski. Deras viktigaste budskap var att kulturpolitik på svenska behövs, vilket är viktigt att poängtera i det rådande samhällsklimatet. I en diskussion om skriften sade kulturjournalisten Petter Lüttge, från Yle, att finlandssvenskarna troligen är Europas minst kända minoritet. Han efterlyste fler spetsprojekt, för att få fler synliga kulturambassadörer.

Med blicken ännu riktad på kulturåret 2016 och namn som Gripenberg, Bertell, Sandström, Philip Teir, Kaj Korkea-aho och artister som Iiris Viljanen – för att nämna några – så är det uppenbart att Österbotten fostrar både topp och bredd. Så förutsättningarna för att ytterligare höja kvaliteten och skapa ökad synlighet är goda.