Ni är inte välkomna längre. Inte förrän ni har ­städat bort dopningen i er idrott.

Så borde budskapet till Ryssland och den ryska idrotten vara. Men hittills har de internationella idrottsförbunden varit försiktiga. Nu börjar övrig nationers idrottare reagera – och det kan bli vändpunkten.

I juli publicerades del ett av den så kallade ­McLarenrapporten. Utredningen som den internationella antidopningsbyrån Wada hade beställt av den kanadensiska juridikprofessorn Richard McLaren.

I rapportens första del konstateras att den ryska­ dopningen har beordrats och möjliggjorts av ryska­ regeringen i samarbete med ryska säkerhets­tjänsten. Omfattande rysk dopning ska ha pågått inför och under sommar-OS 2012, friidrotts-VM 2013, vinter-OS 2014 och sim-VM 2015.


För några veckor sedan kom del två av McLaren­rapporten. Den visar att mer än 1 000 ryska ­idrottare i mer än 30 olika idrotter har varit in­blandade i dopning eller har dragit nytta av manipulerade dopningsprover mellan 2011 och 2015. Av dem ska 95 vara vinteridrottare och bland dem ska finnas tolv medaljörer från olympiska spelen i ­Sotji 2014.

Den före julafton höll den ryske presidenten, ­Vladimir Putin, sin årliga stora presskonferens. Han kommenterade också dopningen – eller: Han förnekade.

”Vi har aldrig haft någon statligt organiserad ­dopning, men vi har ett problem med dopning. Vi ska bekämpa det och samarbeta med inter­nationella organisationer”, sade Putin. (Dagens ­Nyheter 23.12)

Presidenten kritiserade också Grigorij Rod­tjenkov – den tidigare chefen för antidopnings­laboratoriet i Moskva. Rodtjenkov är en av Richard McLarens viktigaste källor i rapporten om den ­ryska statsstyrda dopningen.

Richards McLaren betecknade den ryska ­dopningen som ”mörkläggning på en aldrig ­tidigare skådad skala” då han presenterade den ­andra delen av sin rapport.

I somras ledde uppgifterna i McLarenrapporten till att Internationella olympiska kommittén övervägde att utesluta alla ryska idrottare från olympiska spelen i Rio de Janeiro. Det beslutet vågade IOK inte ta. I stället fick varje internationellt idrotts­förbund ta egna beslut i frågan.

Efter del två av McLarenrapporten har IOK ­startat en utredning av tjugoåtta ryska deltagare­ i olympiska spelen i Sotji. De som är under ut­redning pekas i rapporten ut som idrottare vars dopningsprover har manipulerats. Sex längdskidåkare och två skidskyttar har stängts av under ­utredningen.

Internationella idrottsförbund har vidtagit ­vissa åtgärder mot den ryska dopningen. Men kraft­fullare agerande är att önska – det är förmodligen helt nödvändigt om elitidrotten ska kunna behålla någon som helst trovärdighet.

Över hundra längdåkare i världseliten – bland dem sju finländare – har undertecknat ett brev som riktar skarp kritik mot den internationella­ olympiska kommittén och det internationella skid­förbundet. Idrottarna kritiserar IOK:s sätt att ­behandla antidopningsärenden.

De kräver också ett möte med FIS ledning ­efter att ordföranden Gian-Franco Kasper i en ­intervju i New York Times i november sade att ”vi måste ­sluta låtsas att idrotten är ren. Det är ingen nobel tanke, men det handlar i verkligheten om underhållning. Det är drama”.

Kasper är för övrigt också medlem av IOK och Wada.

Och den franska skidskyttestjärnan Martin Fourcade hotar med bojkott ifall det internationella­ skidskytteförbundet inte tar itu med dopnings­härvan med krafttag.


En del tyder på att idrottarna själva måste ta ­ansvar för att det städas. En uppgift som ­stora ­internationella förbund har misslyckats med i ­åratal.

Dopningskulturen är djupt rotad i det ryska idrottssystemet, hos tränare, idrottsledare, förbund och idrottare. Kulturen måste förändras och dessvärre finns det knappast någon annan väg att gå än att utesluta Ryssland från internationell idrott tills en förändring är märkbar.

Det är dags för en kraftfull markering att statsstyrd idrottsdopning inte är acceptabel.