Att en del politiska frågor och beslutsprocesser, milt uttryckt, tenderar att dra ut på tiden i Kristine­stad är välkänt.

Förslag bollas fram och tillbaka, och många ­gånger kantas vägen fram till verkställande av rättelse­yrkanden och rättsprocesser.

Det må sedan gälla allt från fjärrvärmecentraler till villatomter, kaffekiosker och minnesmärken.

Men det senaste exemplet i raden är kanske det allvarligaste. Det gäller småbarnen i stamstaden.

Vi tar det från början.

I mars 2013 utrymdes Kristinestads daghem på grund av mögel och gifter i inomhusluften. Dagis- och förskolebarnen placerades ut på olika platser som tillfälliga lösningar.

Nu följde utredning, diskussioner och förslag för en mer permanent lösning. Nästan ett år senare, i januari 2014, var det konkreta förslaget från en särskilt utsedd arbetsgrupp att det skulle placeras ­hyrda modulhus intill Kristinestads skola.

Det förslaget försvann snart från radarn. Mer­parten av 2014 ägnades åt att sålla fram nya förslag. Att flera skolor samtidigt borde renoveras komplicerade ekvationen.

I slutet av oktober kunde tekniska nämnden i ­varje fall besluta att ett helt nytt daghem skulle tas in i 2015 års budget. Det godkände både stads­styrelse och fullmäktige.

I mars 2015 godkände styrelsen skissritningarna. Bygget skulle starta i maj och barnen flytta in till årsskiftet.

Det dröjde till midsommar innan tekniska nämnden kunde välja en entreprenör. Samtidigt stod det klart att den budgeterade kostnaden om 1,7 miljoner euro måste ökas med en halv miljon.

Ett konkurrerande företag överklagade valet av entreprenör till Marknadsdomstolen eftersom deras­ 300 000 euro lägre anbud inte antogs.

Staden begärde att det verkställighetsförbud­ domstolen utfärdat skulle upphävas så att bygget­ kunde inledas trots rättsprocessen. Men Marknads­domstolen avslog begäran.

Motiveringen var ironiskt nog att staden väntat­ två år med att upphandla dagisbygget. Och då kunde­ situationen knappast vara särskilt akut, ansåg domstolen.

Först i maj 2016 kom domen: Upphandlingen måste tas om på grund av formfel i offertbegäran.

Staden startade en ny upphandling. Den måste ­sedan förlängas två gånger på grund av felaktiga formuleringar i anbudsförfrågan.

Första gången tekniska nämnden skulle behandla anbuden var beredningen inte klar. Andra gången­ återremitterades ärendet då en majoritet ansåg att det fanns oklarheter i poängsättningen.

Vid tredje försöket valde nämnden – efter omröstning – entreprenör i mitten av december.

Redan det att nämnden röstade visar att poängsättningen av anbuden var öppen för tolkning, och då är det bäddat för trubbel. Och inom en månad hade två företag överklagat beslutet till Marknadsdomstolen.

Om staden väljer att låta rättsprocessen ha sin gång, och domstolen håller samma takt som ­senast, kan ett beslut väntas framåt jul.

Det kan inte uteslutas att en ny upphandling då krävs, och det kan bli vår 2018 innan en ny entreprenör valts. Om allt då skulle lyckas riktigt bra, kunde Kristinestadsbarnen flytta in i ett nytt dagis uppskattningsvis till sommaren 2019.

De barn som gick i förskolan dagen när gamla ­dagiset utrymdes börjar då i högstadiet.

Barnen som nu väntar på ett nytt dagis är under tiden placerade på fyra olika adresser.

Allt sammantaget en beklagansvärd historia.

Offentliga upphandlingar är alltid knepiga.­ Om staden inte förmår genomföra en solid upphandlings­process måste expertis anlitas.

Tanken har också förts fram att man borde ha skippat modellen med totalentreprenad, och begärt separata anbud för byggande, el, VVS och ­övriga delområden. Detta är det normala för­farandet vid liknande byggen och skulle sannolikt under­lätta processen avsevärt.

Gjort är gjort, men för staden finns det bara­ en rimlig väg vidare: Kasta den senaste upp­handlingen i papperskorgen. Gör om, gör rätt.