För den som inte noterat, så pågår en språkdebatt mellan Vasabladet och Pohjalainen. Den handlar i mångt och mycket om en obefogad oro riktad mot det svenska språket och utgången i kommunalvalet. Pohjalainen tror – eller åtminstone initalt trodde – att SFP:s starkare position i Vasa ska hämma stadens utveckling. Tidningen tror också att svenskan i Vasa är ett hot mot stadens utveckling.

På några punkter är vi dock överens med chefredaktörskollegan Toni Viljanmaa. Det finns ingen orsak att starta en språkdebatt i Vasa. Det är bra att den slutsatsen är nådd i ett så här tidigt stadium och torde förhoppningsvis betyda att de märkliga åsikter som framkommit i tidningens kolumner från hösten fram till i dag är ett avslutat kapitel. Samma ansvar ligger hos oss.

Svenskan som språk i sig är inget hot, tvärtom borde den ses som en bro västerut mot utvecklat nordiskt och globalt samarbete. För att ta det till bottennappets nivå, som Pohjalainen gjorde i höstas (Pohjalainen 30.11): Att en företagare som startar upp något i Vasa har svenska som modersmål betyder inte att servicen den företagaren erbjuder endast riktar sig till stadens svenskspråkiga invånare – eller vice versa, för den delen. Att plantera en sådan oro är vårdslöst.


Resonemanget att SFP:s stora makt i Vasa inte är bra sett till att partiet i riksdagen är ett femprocentsparti utanför regeringen, och därför inte har någon möjlighet att påverka där, håller inte heller (Pohjalainen 10.4). Trots att Samlingspartiet är delat störst i sittande Vasafullmäktige och Susanna Koski representerar vår region i regeringspartiet, så fanns stödet för exempelvis Vasa centralsjukhus enbart hos oppositionspartierna SFP, SDP, Gröna och Vänstern.

Frågan som borde ställas är: Vilken nytta har Vasaregionen haft av att ha ett starkt Samlingsparti i staden, när partiets lokala representant i riksdagen röstar emot det som är bäst för regionen?

"Det enda som påmint om ett språkparti i Vasafullmäktige var när Samlingspartiet föreslog att fullmäktigemötena skulle hållas på enbart ett språk (läs: finska)."

SFP:s starka position i Vasa bör inte ses som ett hot. Att partiet – främst Joakim Strand – lockar röster över språkgränserna ska ses som en betalning för hårt arbete för regionens utveckling. Om SFP i Vasa faktiskt kört med den språkpolitik som man anklagas för, så hade knappast stödet bland stadens finskspråkiga invånare varit så utbrett.

Väljarna tenderar att lägga sin röst på den eller de som jobbar för regionen. Valresultatet i Vasa är så långt ifrån en språkfråga vi kan komma, och därför borde varken valets förlorare eller språkrör för de finskspråkiga invånarna plantera sådana alternativa sanningar som riskerar att eskalera och slå upp sprickor mellan invånarna. Det i sig hämmar stadens och regionens utveckling.

Det enda som påmint om ett språkparti i Vasafullmäktige var när Samlingspartiet föreslog att fullmäktigemötena skulle hållas på enbart ett språk (läs: finska).


Förhoppningsvis handlar den pågående retoriken om en mindre mogen reaktion på ett svagt valresultat och mattas av i takt med vårens ankomst.

Språket är inget problem i Vasa. Valresultatet i Vasa utgör inget problem för staden. Tvåspråkigheten – eller flerspråkigheten om man så vill – är både en gåva och ett ansvar. Språkfrågor ska inte få hämma stadens utveckling, lika lite som utvecklingen ska få ske på någondera språks bekostnad.

Däremot, om vi ser på SFP-dominansen i hela Österbotten, så är frågan värd att ärligt problematiseras. Däremot går det inte att förenkla exempelvis oviljan att diskutera kommunfusioner till ett enhetligt SFP-syndrom.

"Oförmågan att dra åt samma håll inom SFP i Österbotten har sannolikt försvårat arbetet med att utveckla både Vasa som stad och regionen som helhet."

Oavsett parti är de flesta i Vasa överens om att kommunsammanslagningar bör ske för att trygga regionens framtid. Utanför Vasas gränser där SFP dominerar i politiken är tonerna andra. Oförmågan att dra åt samma håll inom SFP i Österbotten har sannolikt försvårat arbetet med att utveckla både Vasa som stad och regionen som helhet.

De långtgående slutsatserna som dras i Pohjalainen är ändå överdrivna. I stället kan SFP:s starka position i Vasa utgöra ett viktigt stöd för de partikolleger i de omkringliggande kommunerna som förespråkar en sammanslagning, och på så sätt de facto vara nyckeln som öppnar upp dörren för framtida fusioner som stärker regionens position i landet.