”Det verkar som om världen inte skulle behärska sin nutid”, konstaterade president Sauli Niinistö i sitt tal vid den nationella veterandagen i Lahtis i slutet av april.

Detta årtionde har varit en tid av instabilitet och det har blivit allt svårare att förutse vad som kommer att hända. Här går det nationella och det internationella allt mer hand i hand.

Terrordåden riktar sig likt krigshärdarna i exempelvis Mellanöstern och Afghanistan alltmer mot skyddslösa, oskyldiga människor också i Europa. En ny europeisk vardag har sett dagens ljus. Bilar och knivar finns i alla hushåll om någon vill slå till.


Niinistö, som säger sig vara en dyster optimist, tror också att osäkerhetens tid kommer att hålla i sig och att den inte tar slut förrän vi i allt större skala börjar förstå att den är till skada för oss alla. ”Trots det måste vi förbereda oss, och det har vi gjort. I internationella sammanhang och inom diplomatin kan det rentav vara en fördel att vara liten”, har Niinistö konstaterat.

I samband med försvarets fanfest i söndags beskrev Niinistö, så många gånger tidigare, Finlands säkerhetssituation i form av fyra pelare: Det nationella försvaret och säkerheten, den västliga integrationen, relationerna med Ryssland samt det internationella systemet, särskilt dess struktur, regelbaserade system och kontrollerbarhet. ”Därför måste vi också värna om vår starkaste stöttepelare – ett trovärdigt nationellt försvar”.

Under Niinistös fem första år som president har han konsekvent strävat efter att stärka landets försvarsförmåga dels genom att utveckla Natosamarbetet så långt det är möjligt utan att vara medlem dels genom ökat samarbete inom Norden och speciellt så Sverige. Vi har dessutom ett ”mini-Natoprojekt” där bland andra Storbritannien, Holland och några länder till ingår.


Hur oförutsägbart allting är visar ”brexiten” i fjol och nu senast USA:s president Donald Trump, som vid sitt Europabesök för några veckor sedan anklagade de europeiska Natoländerna för att inte betala för sig. Och det har ju Trump rätt i.

Trump nämnde heller inte den så kallade artikel 5 om Natos säkerhets- och försvarsgarantier. Det fick Tysklands förbundskansler Angela Merkel att varna för att USA och Storbritannien inte längre är pålitliga partner, och att Europa måste ta sitt öde i egna händer när västalliansen splittras av brexit och Donald Trumps presidentskap.

Så snabbt kan verkligheten förändras. Hur detta nya europeiska samarbete i praktiken kunde utformas är sedan en annan fråga.


Trots att Finland flaggat för ett gemensamt europeiskt försvar i någon form, så kräver försvars- och säkerhetspolitiken solidaritet, finns det en sådan solidaritet i Europa? Vad är militärt samarbete, vad är säkerhetspolitiskt samarbete?

Det som hindrar en utvecklingen av samarbetet just nu är finansieringen, pengarna saknas. 80 procent av de militära anskaffningarna sker utan internationell upphandling. Man köper inhemskt av strategiska orsaker, och politiska.

Finns det någon realism i att de europeiska Natoländerna samtidigt skulle klara av att höja sina försvarsanslag så att de når två procent av BNP kombinerat med att utveckla ett nytt europeiskt försvarssamarbete? Ändå bör och borde Europa förbättra sitt samarbete för att förebygga terrorism, cyber- och hybridattacker.


Vår gemenskap är europeisk, men EU och Europa borde ta ett aktivare grepp om sin egen framtid, på alla plan.

Det nationella och det internationella hänger går hand i hand. Samtidigt kanske sammanhållningen nationellt gör oss stabilare som nation och samhälle i tider av osäkerhet och hjälper oss att agera kontrollerat. Genom en aktiv och fortgående intern dialog har vi klarat av att upprätthålla en rätt övergripande nationell samsyn i de viktiga frågorna. Det gör oss inte osårbara, men nog tryggare. Vi vet vad som gäller.

För ett litet land som Finland med begränsade resurser, kan vikten av strategiska allianser inte nog understrykas. Det ger möjlighet att agera och verka på ett friare sätt, det främjar säkerheten och förmågan att förutse kommande händelser.

Det yttre och inre försvaret hänger ihop. Men Finland är sin egen lyckas smed, framför allt i tider av stor osäkerhet.