Under de två första kilometrarna av lag-EM-loppet på 3000 meter hinder hängde Camilla Richardsson med i tätklungan. Sedan fick hon springa i ingemansland.

– Med en kilometer kvar visste jag att jag skulle bli fyra, säger Richardsson.

Det är som hon konstaterar, de som är bra är för bra och de som är sämre är för dåliga.

En fjärdeplats var vad hon på förhand sett också visste var möjlig om det lyckades.

I tätklungan sprang Fabienne Schlumpf från Schweiz, Anna Emelie Möller från Danmark och Tugba Güvenc från Turkiet – alla tre med bättre statistiktider än Richardsson. Schlumpf vann på 9.38,08.

– Första kilometern hade vi bra fart. Andra kilometern var långsam. På den tredje fick jag svårigheter, säger Richardsson.

Hennes tid blev 9.50,79.

– Det här är trots allt mitt tredje hårdaste hinderlopp någonsin. Med tanke på vädret är tiden bra.

Richardsson bästa tid är 9.41,73. Med den tiden underskred hon VM-gränsen i början av månaden.

Vasa IS-löparen har inte tävlar klart i lag-EM på hemmaplan än. På söndag tävlar hon på 5000 meter. Målet är att förbättra personbästat 15.57,95.

– Det beror på hurudant lopp det blir, men det är sällan det blir taktiklopp för damerna, säger Richardsson.

På damernas 3000 meter utan hinder förlorade Karin Storbacka, Falken, spurten om sjätteplatsen. Hon blev sjua med tiden 9.22,16. Sveriges Linn Nilsson vann på 9.08,97.

– Det var ett kul lopp. Tiden var helt okej för ett taktiklopp. Det handlar ju om placeringar här, säger Nilsson.

Storbacka var inte lika nöjd.

– Skräp, skräp, skräp.

Nyligen sprang hon distansen på 9.13,40 i Helsingfors. Det tempot höll hon också under den första kilometer på Karlsplan i lördagens tävling. Men känslan var inte den samma.

– Då kändes det busenkelt. Nu kändes det bara hemskt.

Den här gången stannade klockan på 9.22,16 för Storbacka.

– Benen och andningen funkade inte. Jag är besviken för det har känts helt bra på träning.