Europas första och största fabrik för tillverkning av litiumjonbatterier byggs inte i Vasa. Northvolt går i stället in i konkreta etableringsdiskussioner med Skellefteå och Västerås.

Tomas Häyry, stadsdirektör i Vasa, var inte förvånad. Han lät förstå (VBL 5.7) att han visste att Northvolt skulle välja en placeringsort i Sverige.

Det finns åtta centrala kriterier som Northvolt tittat på när valet av lokalisering analyserats. Det första är tillgången på ett lämpligt markområde. Peter­ Carlsson, vd för Northvolt, har beskrivit fabriken­ som en kombination av en kemifabrik och ett pappers­bruk. Behovet är ett område på 200 hektar.

Det andra kriteriet är energi. Initialt förbrukar­ anläggningen 100 megawattimmar per år, men när fabriken är utbyggd är förbrukningen 300 mega­wattimmar. Det går inte att plugga i fabriken i vilket­ vägguttag som helst, har Peter Carlsson sagt.

Det tredje kriteriet har att göra med logistik och kommunikation. I infrastrukturen bör finnas en hamn, ett fungerande vägnät, en flygplats och en järnvägsförbindelse.

Det bör finnas tydliga förutsättningar att klara miljökraven. Det kriteriet är viktigt, speciellt när det första spadtaget ska tas 2018.

Det finns tre kriterier som berör arbetskraft och utbildning. Northvolts fabrik ska sysselsätta närmare 3 000 personer 2023. Eftersom automationsgraden i fabriken är hög, tekniken köps in från ­Japan, består behovet av arbetskraft främst av personer med teknisk utbildning. Det förutsätter att det på orten finns högskolor och universitet med teknisk inriktning.

Det åttonde kriteriet har att göra med industriella traditioner. Det är en fördel om det på orten finns en industriell tradition, inklusive ett nätverk av ­underleverantörer.

Vasa uppfyller samtliga kriterier tämligen bra. Processen med Northvolt var säkert lärorik. Nu vet beslutsfattarna i Vasa vilka krav som ställs och vilka­ faktorer som avgör.

Den fabrik som Northvolt beskriver som först och störst i Europa ska ha en kapacitet på åtta giga­wattimmar. Behovet av tillverkningskapacitet har definierats till 200 gigawattimmar år 2025. Nu är det tillverkare i Asien, främst i Kina, Japan och Sydkorea, som fyller kapaciteten, och förstås Tesla tillsammans med japanska Panasonic.

Råvaran är en kritisk komponent. Litium och kobolt­ är två viktiga råvaror. De gruvbolag som är börsnoterade och bryter malm som innehåller­ ­litiumkarbonat är högintressanta placerings­objekt. Kurserna har redan nu stigit kraftigt.

I Kaustby är förväntningarna på Keliber höga. ­Bolaget ägs av i främsta hand inhemska institutionella och privata investerare, men hittar Keliber stora mängder litiumkarbonat i Kaustby lär bolaget bli ett hett bolag inom gruvindustrin.

Litiumfyndigheten i Kaustby har beskrivits som en stor fördel för planerna på en batterifabrik i ­Österbotten.

Northvolt verkade dock inte sätta speciellt stort värde på gruvan i Kaustby. Litium köps via råvarubörsen i London, antagligen för att få det bästa och det mest dagsfärska priset.

Det som Northvolt pratat väldigt tyst om är de bakomliggande krafter som påverkade ­beslutet. Varje investering av en batterifabriks kaliber ­påverkas av många faktorer som inte är så synliga.­ Northvolt har åtta kriterier som ska uppfyllas, men de kriterierna bestämmer endast ramarna för ­investeringen på drygt fyra miljarder euro.

Svenska Vattenfall investerade i Northvolt i mars. Det har också svenska finansmannen Harald Mix gjort, liksom rederiet Stena. I Northvolts fall har den svenska förankringen varit stark, det har ­Tomas Häyry rätt i.

För att Vasa ska få en batterifabrik räcker det ­inte att kriterierna uppfylls. De bakomliggande krafterna och kriterierna måste också identifieras. Då handlar det i stor utsträckning om finansiering och faktorer som lönsamhet. Fabrikerna ska generera pengar, inte bara batterier.

Får inte Vasa en batterifabrik finns det i alla fall goda förutsättningar att dra nytta av de fabriker som byggs. I Vasa finns ett kunnande som dessa ­fabriker definitivt behöver.