Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Charlotte Kalla rusade fram bland åskådarleden. Hon var bäst. Det var det enda som var normalt den här dagen. I övrigt var det galna världen. Senast vi sett något liknande som det vi upplevde på Lugnet var för nio år sedan. Då var orten Sapporo, vädret svängde snabbt och en fullständigt okänd vitryss – Leanid Karnejenka – med startnummer tre gick in som tvåa bakom den norska skidskytten Lars Berger på herrarnas femton kilometer med fristil. Vi torkade de stora snöflingorna ur ögonen och undrade vad som hände den gången också. Gårdagen var Sveriges dag – men också en dag då USA grävde sig fram till prispallen. Jessica Diggins tvåa och Caitlin Gregg trea är två stora skrällar. Vädret vände upp och ner på resultatlistan. Skidnationer som Norge och Finland föll tungt då rätt skidor skulle väljas. Knappt 14.000 åskådare skrek – Kalla var vild på vilda skidor. Förutom att svenskarna prickade rätt i skidvalet var hon också i en enastående form. I takt med att de våta flingorna föll så föll också favoriterna. Ja, alla utom en. Men i Norge dammades ordet smørebom av och togs i bruk igen. I stället för gamla kända åkare kom andra yrväder fram i det utmanande vädret. USA, ja ... men också japanskor. Masako Ishida och Yuki Kobayshi hade skidor som gled – och de gick in bland de elva bästa. Enbart Kerttu Niskanen bland de finländska åkarna hade någon chans då skidsolen gick upp i öster. I Sverige hyllades meterologen Tomas Mårtensson och vallaren Mats Eklund. I Japan var Vasabon Martin Norrgård och Borgåbon Anders Wilkman stora. De tillhör det fem man lilla japanska serviceteamet i Falun. Längdåkning är mycket mer än att pricka formen rätt. Det visste vi sedan tidigare. Kampen i vallabodarna – eller numera också långtradarna – är stenhård. Men tack och lov är det inte alltid jättarna som vinner. Ibland sticker de små uppstickarna upp. – Ja, det är roligt att vi med ett litet gäng också lyckas. Vi har fått mycket uppmärksamhet och beröm. Så säger Norrgård när jag ringer och stör honom i framgångsmiddagen. Han plockar fram ett par förklaringar till de lyckade skid­valen: Jäkla mycket tester och att laget har diskuterat sig fram till de bästa lösningarna. – Fördelen med att vara liten är att vi kan reagera snabbt. Visst hade åkarna fördel av att gå ut tidigt, men de hade så bra skidor att de skulle ha varit högt placerade också utan den fördelen, kan vi ödmjukt konstatera, säger Norrgård. Dagens dalahäst: Den okända hjälten finns i ett borländskt kök. Den plankstek som har funnits med på hotellets meny i fyrtio år var utsökt. Personalen är så stolt över rätten att de bokför hur många som sålts på en griffeltavla. Tror att det låg strax under 170.000 nu, om jag minns rätt.