Sällan känner jag mig så finsk som när jag besöker Åland. Missförstå mig inte, jag gillar Åland. Men när jag är där ser jag hur mycket mer man knyter an till Sverige än till Finland. Man vet vad som händer på den Svenska sidan men förhållandevis lite om det land man delar valuta och lagar med. Min finska framstår dessutom som helt perfekt när jag är där, den där ena gången då jag behövde använda den. Som finlandssvensk är det visserligen något jag känner igen mig i. Jag är uppvuxen med Bolibompa, Kalles Kaviar och Så ska det låta. Som finlandssvensk har man alltid stått med benen på vardera sidan av potten. Lite svenskt, men ändå finskt. Speciellt i Österbotten där jag är uppvuxen. När jag var sjutton år gick jag över en gräns. Språkgränsen över till den finska sidan. Jag skaffade en purfinsk pojkvän som kom från en värld jag inte ens visste fanns, trots att han bara bodde tjugo kilometer från min hemby. Jag kom in i en värld som bestod av Kummeli och Kaija Koo. Där man åkte till Kemora och Ismon Grilli. Lördagskvällen spenderades i Lappajärvi och Evijärvi. Eppu Normaali och Paula Koivuniemi spelades alltid i bakgrunden. Jag fick känna på den finländska melankolin, tillsammans med Lapin Kulta tittade vi ut över Perho å när den finska sensommaren var som bäst. Jag såg Finland med andra ögon och lyssnade med nya öron. Nya platser och nya människor. Jag började behärska finskan och insåg vilket vackert språk det är. Efter en tid tog romantiken mellan mig och den finska pojkvännen slut. Men kärleken för Finland satte djupa spår i mig och kommer aldrig försvinna. Även om jag fortfarande alltid kommer att kalla mig finlandssvensk är det skönt att ibland lyssna på Eppu Normaali och drömma mig bort. Att vara finlandssvensk skulle jag aldrig byta bort. För mig passar det sig alldeles utmärkt att vara en blandning av finskt och svenskt. Att kunna prata två språk. Att åka till Sverige och kunna känna sig hemma där men ändå komma till Finland och känna att det är här man hör hemma. Imorgon är det Kalevaladagen. Jag kommer inte fira på något speciellt sätt. Kanske får Jenni Vartiainen spela på repeat i min playlist.