Vasa stads ekonomiska uppföljningsrutiner fungerar inte på ett tillförlitligt sätt. Därför kom underskottet på 26 miljoner för 2014 som en överraskning för beslutsfattarna. Fullmäktige hade i och för sig budgeterat ett underskott på 19 miljoner euro, men 26 miljoner är något helt annat. En stor del av budgetöverskridningen står specialsjukvården för. Den blev 8,3 miljoner dyrare än budgeterat. Detta innebär att det kumulativa överskottet, som 2011 var 34 miljoner euro, nu är förbrukat och förvandlats till ett underskott på 3,7 miljoner euro. Det budgeterade underskottet för 2015 är 15,7 miljoner euro med osäkerhetsfaktorer för ytterligare 4–5 miljoner euro. Stadsdirektör Tomas Häyry har därför dragit i nödbromsen, därtill nödd och tvungen eftersom han som stadens högsta tjänsteman agerar under tjänstemannaansvar. I början av mars tillsatte stadsstyrelsen ett utskott som ska ­balansera ekonomin. Dessutom ska innevarande års budget nu noggrant analyseras, först av stadsstyrelsen i afton och senare av fullmäktige, som därigenom får ta ny ställning till årets budget. Enligt Häyry ska man se över vilka alternativ till åtgärder som kan förverkligas redan i år, såväl vad driften som investeringarna beträffar. I fjol lyckades staden minska på personal­kostnaderna med fem miljoner euro genom färre visstidsanställningar och v­ikarier. Efter samgången med Lillkyro har stadens anställda ännu några år kvar av det femåriga uppsägningsskyddet. Häyry anser att det nu krävs strukturella förändringar, att man bör se över servicenivån och servicekvaliteten. Stadens mål är att minska antalet anställda med 100 i år, men det sker närmast genom pensioneringar. Förutom att minska kostnaderna kan staden öka intäkterna genom att höja skatten, men majoriteten av beslutsfattarna ville i fjol inte höja stadens skatteprocent eftersom man ville spara genom att slimma organisationen. Det har man dock inte lyckats med. Ett framgångsrikt energikluster till trots verkar Vasas problem bestå i ett sviktande skatteunderlag. Skatteinkomsterna på kommunalskattesidan utvecklas oroväckande svagt. Vilken annan slutsats kan man dra eftersom Vasa inte ligger över landets medeltal. Arbetslösheten har också stigit från 8,9 till 11,4 procent på ett år. På samfundskatten har staden redan förlorat en fjärdedel av samfundsskatteinkomsterna under en fyraårsperiod, en nedgång som i sig väntad och budgeterad. Men sammantaget har staden lågt räknat 15–20 miljoner mindre skatteinkomster på års­nivå än man vant sig vid. Det motsvarar cirka 400 årsverken. Såpass mycket för stor rock har man. Men allt är relativt. Trots att Vasa stad har det kärvt, har koncernen Vasa det väl förspänt tack vare Vasa elektriska. Det kumulativa överskottet i koncernen möjliggör många förlustår ännu. De senaste årens ryckighet i stadens ekonomiska rapportering har dock gjort att det håller på att uppstå en förtroendekris mellan beslutsfattarna och stadens ekonomiförvaltning. Det viktigaste är därför att staden får ett fungerande och pålitligt ekonomiskt uppföljnings- och prognosinstrument så att beslutsfattarna vet var de står då de tar sina beslut. Det finns ingen orsak att gripas av panik, däremot är det hög tid att konstatera att den nu valda vägen kräver mera än en ytbehandling, på alla nivåer. Den elektriska hönan kommer inte att värpa guldägg i all evighet.