Onsdagen för en och en halv vecka sedan fick en ung man ett frätande ämne i ansiktet i Kaskö (SÖ 30.4 och Vbl 1.5). Han sparkade till en plastflaska på marken och innehållet sprutade upp mot ansiktet. Att han hann blunda kan ha räddat hans syn. En i sig allvarlig incident. Vem lämnar flaskor med frätande ?ämnen liggande på allmän plats? Ungdomar som försökt tillverka en ”bomb” av propplösningsmedel är en teori. Allt slutade efter omständigheterna väl. Men ur samhällets synvinkel innehåller historien ett annat märkvärdigt inslag: Det tog Kaskö stads tekniska direktör Markus Moisio närmare en vecka att lyckas göra en polisanmälan. Och det beror inte på att direktören skulle vara en sölkorv – tvärtom. Han begav sig till platsen, genomsökte den, och lämnade kvar flaskorna i akt och mening att snarast överlämna ärendet i polisens händer. Moisio försökte ringa polisen på fredag, måndag och tisdag, men först på onsdag fick han tag på någon som kunde ta sig an ärendet. Till saken hör gissningsvis att polisens telefonväxel finns i Kajana. Han fick beskedet att anmälningar inte mottages per telefon. Att göra en anmälan via polisens webbtjänst med hjälp av bankkoder hade varit ett alternativ. Dessvärre var nättjänsten ur funktion. Moisio uppmanades bege sig till polisinrättningen i Vasa för att göra anmälan personligen. Men man får förmoda att Kaskös tekniska direktör inte hade tid att ägna en halv arbetsdag åt detta. Han fick också rådet att ringa 112 om han ville ha polis till platsen genast. Så han ringde 112. Där fick han beskedet att ärendet inte var tillräckligt akut. Senare på onsdagen började polisens webbtjänst fungera, och anmälan blev gjord. Under tiden hade den unge mannens familj också ägnat några dagar åt att försöka göra en polisanmälan. Det lyckades när pappan begav sig till polisstationen i Kristinestad. Där finns formellt ingen anmälningsmottagning, men det låter sig göras om en polis är på plats. Så här ska det naturligtvis inte få gå till. Men det gör det. Och det är inte enskilda polistjänstemäns fel. Vårt medborgarfrånvända polisväsende är resultatet av många års politiskt arbete i form av sparprogram, reformer och stordriftstänkande. Samtidigt möts besökare på polisens webbplats av meddelandet att ”polisen strävar till ökad synlighet och interaktion genom kommunikation”. Enligt informationschefen Marko Luotonen är Facebook en viktig kanal som hjälper polisen att klara upp brott. Borde Markus Moisio kanske ha skrivit ett inlägg på polisens Facebook-sida för att få hjälp? Det kan man naturligtvis göra sig lustig över. Men det ligger snarare något olustigt i att polisen har 450 000 följare på Facebook medan det tar över tre vardagar att få hjälp av en människa hos myndigheten. När det gäller det viktiga personliga bemötandet och närvaron i samhället är polisen mer otillgänglig än någonsin. Speciellt gäller detta på glesbygden och i periferin, av den enkla anledningen att där knappt finns några poliser kvar. Byråkratisering, ansiktslöshet, otillgänglighet och centralisering är oundvikliga konsekvenser av stordriftstänkande inom de flesta organisationer. Polisen är inget undantag.