Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Grunden till det lyckade nordiska samhällsbygget ska sökas i den höga tilltron till samhällsinstitutionerna och deras beslut. Det hävdar Bo Rothstein, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet. (Dagens Nyheter 14.12.2014) Hans tes om ett lyckat samhällsbygge bekräftas i många undersökningar. De nordiska länderna får i regel goda betyg då man tittar på korruption, den offentliga förvaltningens kvalitet, jämställdhet, innovationsförmåga med mera. Men Rothstein delar inte den allmänna uppfattningen om att det är demokratin som har skapat dessa goda levnadsvillkor. Han pekar på att det autokratiska Kina överträffar det liberalt demokratiska Indien på varje känt standardmått på mänsklig välfärd. Han och andra forskare har i stället börja intressera sig mer för vad de kallar en mellanmänsklig tillit eller nivån på samhällsmoralen. Fenomenet kan också kallas en tillgång på ett socialt kapital. Om tilliten rubbas börjar samhället så att säga ruttna inifrån. Om du inte litar på att de flesta andra människor betalar skatt, källsorterar soporna eller låter bli att överutnyttja de sociala förmånerna känns det föga rationellt att vara den enda som följer reglerna. Tidigare har man trott att denna tillit utvecklas genom medlemskap i frivilligorganisationer, men ny forskning kullkastar alla dessa teser. I stället är uppfattningen om kvaliteten i de offentliga institutionerna avgörande för den mellanmänskliga tilliten. Regeln är enkel: Så länge vi kan lita på att bli opartiskt och hederligt bemötta av våra myndigheter litar vi också på våra medmänniskor. I den finländska samhällsdebatten på senare år har vi serverats exempel på övernitiska, statliga myndigheter som har satt käppar i hjulen för invånare med en vilja att skapa ett bättre lokalsamhälle. Finland har på senare år utarbetat en hel serie certifikat för heta arbeten, hygien, alkohol, våtrumsarbeten, ogräsbekämpning och trafiksäkerhet. En del av dessa certifikat känns helt omotiverade samtidigt som de förorsakar enskilda och arbetsgivare hundratalstusen euro i extra kostnader. Också rättsväsendet serverar märkliga beslut. Till exempel har Högsta förvaltningsdomstolen i Finland eliminerat alla möjligheter till skyddsjakt på skarv samtidigt som länsstyrelsen i Stockholms län ger klartecken för 1800 fällda skarvar inom ett enda län. Det att två olika EU-länder tolkar samma EU-bestämmelser på helt olika sätt är ägnat att underminera myndighetsförtroendet hos den befolkning som drabbas. Inom den nationella politiken är det inte mycket bättre ställt. Alla stora samhällsreformer gick i stöpet under förra regeringsperioden, mycket till följd av att reformerna visade sig sakna förankring i både sakkunskap och lagklokhet. I värsta fall är det vi nu bevittnar i vårt land en början på en utveckling som på sikt kan bli ödesdiger, om vi ska tro Rothstein. Om den generella myndighets- och auktoritetstron sviker kommer samhället att murkna inifrån. Därför har bland annat statens revisionsverk all anledning att gå till botten med Finavias spekulativa derivatavtal. Att Finavia kräver sin revisor på ett 70 miljoner euro stort skadestånd och flygplatsoperatören har en totalomsättning om 350 miljoner euro visar att det inte är någon liten härva som har uppdagats. (HS 7.5) Bo Rothstein har säkert rätt i att det inte är demokratin i sig som har gett oss ett lyckat samhälle. Roten till det goda är själva tilltron till myndigheterna. Den har vi inte råd att äventyra. Dagens Nyheters intervju med Bo Rothstein finns här.