Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Juventus Stadium kokade för en vecka sedan. Turinklubben visade att den kan vara precis så bra som det krävs för att läxa upp Real Madrid i en Champions League-semifinal. Det här gjorde laget utan sin kronjuvel. Paul Pogba är den nya generationens största mittfältstalang. Teknik, kraft, spelsinne, löp­styrka, briljans. Pogba har allt. Han har jämförts med landsmannen Patrick Vieira, som dominerade på de europeiska mittfälten under tidigt 2000-tal. Vieira är nästan förnärmad av att jämföras med Pogba. – Han är mer teknisk än jag någonsin var. Jag var helt fokuserad på defensiven, men han vill ­hela tiden framåt. Han kan bli en av världens ­bästa spelare. I åttondelsfinalen mot Borussia Dortmund rev Pogba upp en lårskada. I lördags comeback ­briljerade han i Serie A. Nu är de italienska medierna överens om att Pogba spelar från start i ­returen i Madrid – matchen som kan vara ­Pogbas sista Europaframträdande i Juventus. Redan förra sommaren placerades Pogba i de flesta storklubbarna. Han stannade, skrev på ett nytt långtidskontrakt med Juventus. Men med den sluge och skogstokige Mino Raiola som agent kommer sommaren bli en följetong. Raiola har sagt att Pogba sticker om budet är rätt (läs: någon klubb kastar fram minst 80 miljoner på förhandlingsbordet). Raiolas metoder är ökända, men han har en förmåga att behärska det smutsiga spelet. Då ­Pogba flyttade från Manchester United till Juventus för en spottstyver var Alex Ferguson inte speciellt imponerad. – Om de där två fortsätter på det sättet, ska de hålla sig borta från oss. Nu sitter United med Svarte Petter på hand. Ferguson trodde på supertalangen, men gav inte honom speltid. Inte ens då i praktiken alla mittfältare var skadade inför en match mot Blackburn i december 2011 fick Pogba chansen. Då ­bestämde han sig. – Jag var otålig. Jag ville spela. Ferguson gav ­mig inte speltid. I Juventus har jag lärt mig ­massor. En central mittfältare som skolas i Italien kan bli en av de bästa i världen. Den målsättningen har Paul Pogba alltid haft. Redan som sextonåring hade Pogba en egen ­massör och dietist, ett kvitto på beslutsamheten som alltid funnits där. Före det, i barndomen, fick han spela med sina äldre bröder. Han fick smällar, tuffade till sig. – Paul ville vara som vi äldre. Han utvecklades, blev starkare. Nu är han ju ett monster, säger ­storebrorsan Mathias. I morgon behöver Juventus Paul Pogba mer än någonsin. Tränaren Max Allegri säger att mötet i Madrid är säsongens viktigaste match för ­Juventus – kanske den viktigaste på ett decennium. Det är tolv år sedan Juventus senast spelade Champions League-semifinal. Då var Pogba tio år gammal. Då var fotbollen annorlunda, Juventus annorlunda. På andra ­sidan en spelskandal, en tvångsnedflyttning och fyra ligatitlar står Juventus nu med ett nytt semifinallag. Fotbollsvärlden frågade sig inför första mötet i Turin om Juventus var redo för det här. Klubben var så mycket redo att de kommer till Madrid i slagläge. Nu ska trådar från det förgångna och nutid knytas ihop. Juventus kan både grisa, taktikspela och lira. Ändå är ett pressat Real Madrid knapp favorit. En frisk Paul Pogba höjer de italienska aktierna. Allegri är förtegen, men till er som undrar: ­Pogba tvekar inte. – Jag känner ingen smärta. Jag är redo. Källor: The Guardian, La Gazzetta dello Sport, Sky Sports, Football Italia, FourFourTwo.