– Det är en mycket österbottnisk historia, säger författaren Antti Tuuri, om föreställningen på Vasa stadsteaters stora scen. – Liksom många andra österbottningar lämnade John Wickström sin barndomsby Vassor i Kvevlax för att åka till Amerika. Där insåg han att motorer är framtiden. Han konstruerade en av världens första bilar för världsutställningen i Chicago 1901. Wickström hörde till den lilla skara som valde att återvända till fädernelandet. I Vasa grundade han sin motorfabrik, som enligt Tuuri kan ses som grunden till stadens energikluster med industrier som Wärtsilä och ABB. – När man berättar om återvändande Amerikaemigranter handlar det ofta om sådana som gjort sig stor förmögenhet. Mer sällan lyfter man fram det andliga kapital som många av dem förde med sig hem, säger Tuuri. – Jag har främst intresserat mig för John Wickström som uppfinnare och industriman, hur han ledde sitt företag och hur det kördes ner. Men pjäsen skildrar även Wickström som person. Den berättar om hans traumatiska förhållande till sin far, om hans skilsmässa som på den tiden var en stor skandal, om hans relation till sönerna som inte heller den var problemfri. Wickströmmotorn är fortfarande legendarisk både i Österbotten och på andra håll, men det är ändå inte alla som känner till upphovsmannen så väl. Inför skrivarbetet har Antti Tuuri studerat litteratur och arkivmaterial, intervjuat Wickströms släktingar och tidigare arbetstagare på motorfabriken. – Bara på Vasa landsarkiv fanns fjorton hyllmeter material, bland annat mycket av John Wickströms privata korrespondens. Så det var en hel del att gå igenom, säger han. – Så skriver man sin pjästext och så blir det som visas för teaterpubliken något helt annorlunda än man föreställt sig. Tuuris manus har bearbetats av teaterchefen Erik Kiviniemi och dramaturgen Outi Rossi. – Vi berättar en historia som bygger på verkligheten, men på scenen gör vi dramatik av det hela, säger Kiviniemi. – Vi funderar till exempel på varför Wickström bara fortsatte och fortsatte. Varför gav han över firman till sina söner först när han fyllt åttio? frågar sig Kiviniemi och ger själv ett tänkbart svar: – Förmodligen hade hans ansträngda förhållande till fadern gjort att han hade svårt att lita på andra. Föreställningen är uppbyggd så att den åldrande huvudpersonen blickar tillbaka på olika episoder och händelser i sitt liv. Till de autentiska element som finns med i föreställningen hör den Amerikakista som varit i John Wickströms ägo. Den tekniska personalen har också återskapat Wickströms automobil Caloric II vars motor var unik på sin tid med två kolvar i samma cylinder. Den styrdes med en spak, inte en ratt. Teaterns nya vridscen och bild- och ljusprojiceringar på väggarna används i scenografin skapats av gästande Risto . – Eftersom pjäsen innehåller mångaplatsbyten och tidsförskjutningar måste det gestaltas på ett annat sätt än att byta kulisser och rekvisita. Tanken har varit att göra en luftig scenografi där man också ska kunna känna igen motorfabrikens tegelfasader på Vasklot, säger Karhula. Föreställningen innehåller också en hel del musik, i form av körsång. Sången understryker händelser och för fram stämningar. Föreställningen textas till svenska. Det är första gången en pjäs får textning på Vasa stadsteater. Tidigare har operaföreställningar textats.