Ledande häradsåklagare Peter Levlin är vanligtvis en lugn man, men i dag är han bekymrad. Han har all rätt att vara det. Risken finns att åklagarna decimeras. Först lite siffror: 2009 hade Österbottens åklagarämbete 25 åklagare. I dag är de 21,5. Från och med 2016 kan de vara 18,5 stycken. Tala om hotbild. Det är inte bara det att arbetsbördan blir orimlig, förslagen till sparkraven som kommer från regeringen kan strida med grundlagen. – I grundlagens 21:a paragraf står det att alla medborgare har rätt att få sitt ärende prövat utan ogrundat dröjsmål. Och vi har redan haft domar från EU-domstolen som har konstaterat att vi har slarvat med den biten, säger Peter Levlin. Om de aviserade sparkraven blir verklighet så leder de dessutom tveklöst till en historisk händelse inom det finländska rättsväsendet. – Åklagarväsendet skulle tvingas till samarbetsförhandlingar för första gången någonsin. Förslaget är att antalet åklagare i hela landet ska ner från 342 till 296. Vem som helst förstår att det rimmar illa med rätts­säkerheten. Någonting har hänt inom hel­a landets rättsväsende men ingen kan riktigt sätta fingret på vad. Mängden brott är rätt stabil, men det tar m­ycket längre att reda upp dem och få en dom nu för tiden. Allt löper smidigt ända fram till att brottet begås, där finns det inga problem alls. Första flaskhalsen ligger hos p­olisen; Österbottens polisinrättning har i dag någonstans kring 4 000 fall som ligger och väntar på utredning. Det är fall där det finns en misstänkt men ingen utredare har hunnit ta tag i fallet. Det kallas resursbrist. – Antalet begångna brott varierar inte särskilt mycket över tid. Men där­emot har det blivit så att 10–15 procent av våra fall tar över 50 procent av arbetskapaciteten. Fallen blir hela tiden större och tyngre och lagstiftningen mer invecklad, säger Levlin. Det man också ser är att just an­delen ärenden som polisen borde men inte hinner utreda hela tiden växer. Men det är inte bara det heller. – Bland de där 4 000 fallen är en hel del av dem rattfyllerifall och de löpe­r ju genom systemet av sin egen tyngd och tar inte lång tid att avgöra. Men när vi samtidigt vet att fler­a hundra av fallen som väntar på åtalsprövning är ekonomiska brott så är det alarmerande, för de fallen är alltid invecklade och kräver mycket jobb av alla som behandlar dem, s­äger Levlin. Österbottens åklagarämbetes 21,5 åklagare har just nu 940 öppna fall. Det är 43 öppna fall per åklagare, och det är bara de som är i åtalsprövning. Utöver det har de ungefär lika många till som ligger i tings- eller hovrätten. Därtill kommer ännu ett tiotal fall som ligger öppna hos polisen och som åklagaren är delaktig i. Sammanlagt hanterar de alltså ständigt omkring 100 fall per åklagare. Nedskärningar i rättsväsendet drabbar förstås hela systemet, men det är åklagarna som är speciellt utsatta. Alla rättsfall i vårt land står och faller med åklagaren, det är så systemet är uppbyggt. Det är åklagaren som finns med i hela processen ända från polisens förunder­sökning till åtalsprövning, genom själva rätte­gången och sedan eventuella överklaganden och behandling i hov­rätten och i vissa fall H­ögsta dom­stolen. De andra byts ut på v­ägen, åklagaren består. I slutändan brukar det vara siffrorna som styr verkligheten. Finlands hela åklagarväsende snurrar med en årlig kostnad på fyra miljoner euro och nu är det där man vill kapa. – Är jag bekymrad? Ja, det är jag. Är man faktiskt beredd att riskera vår rättssäkerhet genom att skära ner på en summa som ändå handlar om sammanlagt bara fyra miljoner euro på årsbasis? Om vi om något år har bara 18,5 åklagare i Öster­botten så kommer systemet inte längre att fungera. Det finns ett betänkande uppgjort på Justitieministeriet. Där listas lösningar som skulle avlasta rätts­väsendet och samtidigt revolutionera vårt rättssystem. Rattfyllerifall kunde rakt av avgöras av kommissarien som utreder fallet utan att någon åklagare kopplas in. Ett annat förslag är att till exempel kommunala tjänstemän skulle lösa vårdnadstvister. – I många fall kan det finnas alter­nativa sätt att avgöra dem. Måst­e man dra in åklagare i allting och handlägga böter hos dem? Måste vi göra allt på det absolut svåraste sättet och måste man ha den där rätten att söka ändring i precis allting? Och måste man ta emot all bevisning på nytt i hovrätten? Det frågar jag mig. Det finns enklare sätt att göra det på utan minsta risk för rättsskyddet. Österbottens åklagarämbete behandlar mellan 5 100 och 5 300 brottsfall per år.